Varning! Livsfarligt!!

Vad ni än gör, köp inte dessa. Dels så är dom extremt beroendeframkallande sen tar man alltid så mycket så man mår illa efteråt.

Min favorit är lakrits såklart. Johan håller på choklad!

Swedish taste

Igår kväll fick jag och Johan äntligen tummen ur att besöka Swedish taste som vi fick i bröllopspresent av Fidde och Håkan.

Det var väldigt god mat och hela restaurangen andades svensk inredning, dvs stilrent och avskalat men ändå mysigt. Vi hade utsikt över hela operan och Hjulet genom de stora glaspartierna.

Jag tror Johan och jag var mest förtjusta i brödet och smöret till. Det var inte vilket smör som helst. Dom hade tagit vanligt kallt smör och vispat upp tillsammans med brynt smör för att få den där karamelliserade smaken. Till det hade dom smaksätt med champagnevinäger. Gud vad gott!

Johans huvudrätt: Kalventreôte ”Ängamat” med kalvbräss & kryddpeppar

Min huvudrätt: Citronbakad kolja med brynt smör, rökt löjrom & grönt från Ugglarp

Johans dessert: Jordgubbar med Crème Caramel, färskostsorbet & rostat havrecrunch

Min dessert: Kökets egengjorda sorbet & glass

Och det mycket goda smöret tillsammans med brödet (mmm...)

Eländes elände

Kan man se mer eländig ut?

Dumle tycker inte om sin dyra regndress från Hurtta som matte köpt till honom för 519 riksdaler. Bortskämd hund!

Nostalgitripp

Satt och lyssnade på gamla Celine Dion album på jobbet. The colour of my love:

Kom och tänka på hur mycket man sjöng och pressade rösten till alla "svåra" låtar på albumet, speciellt "Only one road", "Just walk away" och "The power of love".

Jag tror jag gillade nästan alla låtar just då men när jag lyssnade igenom den idag så kom jag till spåret "Refuse to dance" - herregud vilken pajjig text.

"Refuse To Dance"

Got your invitation to the dance
Wear your party dress
Maybe I was just an innocent
But I confess
I never even knew the song
The orchestra was playing

See the cuties in their party clothes
Oh it's getting warm
Off the shoulder cut into the hip
Like a uniform
Did you think I'd want to tow the line
Well now the line is broken

[Chorus]
Refuse to dance
Refuse to dance
Refuse to dance
Refuse to dance

You said you're such a pretty thing
You could make a mark
I'll teach you all the steps you'll need
Guide you through the dark
Suddenly I tought I knew the song
The orchestra was playing

[Repeat Chorus]

See how they follow
You say jump. They jump
You say turn. They turn
Look back in sorrow
I won't be there

Morgonstund

I veckan beställde jag nybakat bröd från ett nytt ställe som heter morgonstund.se. Valde att få det på lördagsmorgonen och man kunde välja till en GP. Vid 9 tiden i morse fick jag leveransen. Han hängde brödet på dörren men lade in tidningen genom brevinkastet, något som inte gillades av Dumle. :)

Brödet var ett valnötsbröd och var väldigt saftigt och gott. Jag kan verkligen rekommendera det. Än så länge levererar han bara i Lundenområdet men kommer att utöka sig till fler området om intresse finns. Brödet avnjöts med juice, ost och rökt skinka.

Efter långfrukost och GP-läsning tog jag Dumle på en långpromenad - då hittade han sin favoritsak på gatan:

Det ser ut som höst på marken även fast det bara är augusti än så länge.

Två kompisar

Dumle och Herman!

Bilderna är tagna i söndags när jag firade min födelsedag med släkten.

Dumle på dagis

Nu har Dumle varit på dagis i fyra dagar. I början var han lite reserverad och blyg precis när jag skulle lämna honom. Men när jag hämtade honom sen på eftermiddagen tjöt han av glädje. Jag får börja ignorera det beteendet för han blir helt galen, hoppar på en och skriker verkligen.
Dagispersonalen säger att han anpassar sig jättebra. Han busar lite men kan även slappna av helt och hållet genom att gå och lägga sig och vila/sova.

Igår när jag hämtade honom var han helt blöt på öronen. Personalen sa att han lekt mycket och han brukar få blöta öron då av allt saliv från den andra hunden. Fräscht!

Det känns så skönt att kunna lämna honom där. Hade alltid en klump i magen när man lämnat honom till olika hundvakter hit och dit. Inte för att det skulle hända något utan mer att de skulle tycka han var jobbig. Framförallt var det jobbigt för man kände det som om man trängde sig på när man ringde på klockan 7.30 och de låg och sov.
Nej det här känns mycket bättre. Dom har ju det som sitt arbete. Dumt att det bara ska vara så dyrt.

Äckligt

I morse innan jag skulle sticka iväg såg jag en spindel i sovrummet. Det var en sån där med rund svart kropp och höga lång ben. En stor en med andra ord.
Dessvärre såg även Dumle den och stoppade den i munnen. Fy vad äcklad jag blev. Jag bad honom att spotta ut genom att säga "loss". Till slut spottade han ut den efter lite lite om och men. Ut kom det en svart klump. Det var så äckligt att jag fick en kväljning.

Min födelsedag

Jag blev väckt vid 6 tiden i morse med sång och frukost på sängen.Fick en supersnygg handväska av Johan. Jag fick även ett fint halssmycke som jag hängde på min kedja. Jag är mest kär i min väska - precis en sån jag önskat mig, eller till och med snyggare.

På kvällen åt vi på Manana tillsammans med A&S. Supergott men sjukt mätt efteråt.

Nu är jag helt slut och kommer däcka i sängen. Vilken underbar dag!

Bild på halsbandet

Och på min fina väska

Slappat

Slappat är vad man kan säga att jag har gjort. Nu har jag bara en vecka kvar av semestern av totalt tre. Nu längtar man redan efter Turkietresan vecka 38.

Första veckan var vi som sagt i en stuga i Falkenberg, eller stuga och stuga - det var snarare en minilägenhet som hörde ihop med ett stort arkitektritat hus. Tydligen hade paret sålt en gård och byggt deras drömboende - 300 meter från stranden. När de byggde huset gjordes även denna lilla del, lägenheten, med egen ingång som var placerad i ena flygeln. Fast det var helt ok, de var inte ens hemma de första två dagarna och när de kom hem höll de sig på sin kant.
Passade på att doppa mig i havet en gång. Vi var där i totalt fyra dagar och två av dessa var vi nere på stranden. Kanske inte mycket kan tyckas men det räckte för oss. En av dagarna åkte vi även till Ullared och Gekås. Det spöregnade den dagen så vi fick springa in i affären. Men regnet byttes snart mot sol igen så när vi kom ut var det varmt igen.
Olyckligtvis tajmade vi precis en inspelningsdag på Gekås och det kan hända att vi kom med. Vi letade efter duschcremen och när vi tittade upp stod vi precis bakom Ullred-Morgan som blev filmad. Haha, hoppas de klipper bort det.

Förra vecka passade vi Humla. Man kan säga att det är ganska skönt att bara ha en hund. Det inser jag nu - jag som ville skaffa två ett tag :). Humla är även ganska jobbig. Natten jag sov själv och Johan var i Halmstad med grabbgänget skällde hon säkert tre eller fyra gånger så jag vaknade. Tur att Johan kunde hjälpa mig med promenaderna så vi kunde ta varsin hund. Överlag gick annars allt bra.

Denna dag har jag varit duktig för jag har äntligen rensat ur min garderob. Den har varit som ett bombnedslag och man har fått trycka in lådorna med våld för att kunna stänga skjutdörren. Det blev nästan en hel sopsäck. Johan gjorde samma sak igår och fick också ihop en sopsäck. Nu ska vi bara ta tag i förrådet, garderoben, byrån och klädkammaren. :)

Iphone

Efter ett Lisebergsbesök med tjejerna i veckan kom jag hem och fick ett paket av Johan. Jag hade verkligen ingen aning om vad det kunde röra sig om. Det var ett ganska stort paket och när jag öppnade det var det en låda från Royal Copenhagen. För en sekund trodde jag att han köpt ytterligare en termoskål men i lådan låg ett ännu mindre paket. Fattade fortfarande inte vad det var med när jag öppnade och såg att det var en iphone blev jag överlycklig och studsade upp och ner.
Har inte riktigt fått tummen ur att skaffa en själv. Tydligen har dom dumpat priserna på 3GS och kostar bara 149 kr/mån de första sex månaderna och 299kr/mån de resterande sex. Dessutom vad det fri surf, något som Johan var lite avundsjuk på.
Den kommer väl till pass nu i stugan vi har hyrt.
Vilken underbar man jag har!!

Prinsens minne

Var ute och sprang i morse. Vaknade superpigg vid 7:40 och tänkte - va sjutton, jag ger mig väl ut då.

Kände mig jättetung och seg. Har aldrig varit en morgonlöpare och att det redan var 20 grader på termometern hjälpte inte precis till.

Fick som vanligt känningar i höfterna men inget allvarligt. Det försvann direkt efter att jag stretchade. Var bara ute i ca 25 minuter.

Det är väl bara att inse att halvmaran Prinsens minne i Halmstad får stryka på foten. Jag som ville ta revansch under två timmar men det är bara att inse fakta - har pressat kroppen förut och jag gör inte om det misstaget. Jag har slutat vara så manisk angående löpningen och det är ju bra.

Även om jag inte fått ont så har inte väderförhållandena varit de bästa. Inte riktigt läge att köra långpass i 30 grader solsken om man inte vill kollapsa.

Var det så lätt!?

Svor ju över min cykel och mina växlar för någon vecka sen. Tänkte att det finns väl inget annat göra än att lämna in skrället till service. Idag innan jag skulle cykla ner till stan för fika med S googlade jag lite på problemet. Hittade ett inlägg på ett forum där det stod :

"Strular det när jag försöker växla ned till lättare xv? (Det mest troliga)

-Då är vajjern för slak. Spänn den lite med skruven runt vajern vid vx-reglaget."

Kunde det vara så enkelt? Ut och kika och jajjemen, skruvade in wiren till bott och nu funkar alla växlar igen. Fy fan vad jag är bra!

Nu ska jag bara fixa Johans punka också.

Dumle fastnade i trimmern

Gick en långpromenad med Dumle i onsdags och hittade en ny väg att gå till Skatås. Gick förbi Franssons tyger och vidare upp på Virginsgatan. Men jag svängde inte av till höger mot Skatås som jag brukar göra utan fortsatte rakt fram. Tydligen är det där HIK (Hundar i Kålltorp) håller till. Fortsatte en bit in och där var jättefint och lummigt. Gick i kanske 5-10 min och rätt som det var kommer jag fram till åttan i Skatås. Promenaden gick på 1,5 timme dit och hem. Sen fick jag för mig att trimma Dumle lite under öronen - observera "bara lite under öronen". Men som ni ser blev det helrakat. Dumle protesterar genom att räcka ut tungan.

Sommarstuga

Det är vid såna tillfällen som vid midsommar jag kan sakna att åka bort till en liten sommarstuga vid havet.
Brukade göra det när jag var tillsammans med mitt ex. Han föräldrar och syster hade var sin stuga i Olofsbo utanför Falkenberg. Uppskattade det inte så mycket då av olika anledningar. Men har ändå saknat det lite nu på senare tid.
Har tagit upp det med Johan någon sommar men inte tagit slag i saken förrens nu i sommar. Eftersom våran kalender var blank inför sommaren kikade jag lite på blocket tillsammans med Johan och hittade en mysig stuga vid Skrea strand i Falkenberg. Ville inte bo just i Olofsbo för det finns ju risk att springa på exets föräldrar och syster. Inte för att jag har något otalt med dom men det hade bara känts konstigt. Sagt och gjort - Johan ringde dit idag och vecka 28 är nu inbokad. Är ju inte superbilligt direkt - 4000 kr ska de ha för en vecka men om man jämför med andra nöjen är det inte så våldsamt dyrt. Vi hade ju först en idé om att åka runt i Sverige och kika lite. Kanske man skulle åkt till Nynäshamn och tagit färjan till Gotland. Nu blir det alltså Falkenberg och Skrea strand. Ska bli hur mysigt som helst.
Vi ska lämna Dumle hos Johans föräldrar så vi slipper oroa oss om honom. Sen tror jag att svärföräldrarna tycker det är roligt när han kommer också. Svärfar ska nog fylla badpoolen med vatten så Dumle får bada - precis som Laban fick.
Veckan efter ska vi passa Dumles bästa kompis Humla. Så ena veckan är vi hundfria och veckan därpå blir det dubbelt upp. Det kan ju bli intressant!

Välkommen tillbaka Lisa!

Mormor ser inte så bra

Roligt tidsfördriv

Sprang på detta roliga test på en blogg. Jag har alltid undrat om jag får en pojke eller flicka den dagen jag blir gravid. Vad skönt, nu slipper jag undra.

I och för sig var det lite svårt att svara på vilken musik som får bebisen igång och vilka cravings jag har när jag inte är gravid.

Detta blev mitt resultat i alla fall:

The day you deliver, outside will be fair. Your baby will arrive in the late afternoon. After a labor lasting approximately 48 hours, your child, a girl, will be born. Your baby will weigh about 14 pounds, 11 ounces, and will be 17-1/2 inches long. This child will have dark blue eyes and a lot of auburn hair.

Eftersom jag inte har stenkoll på pounds och ounces googlade jag det och kom fram till att bebisen kommer att väga 6460 gram (!). Tro sjutton att förlossningen kommer ta 48 timmar.

Däremot blir hon pygmékort - bara 44,4 cm lång.

Så det blev en fet, kompakt jättebebis med mörkblå ögon och rödbrunt hår.

Jävla cykel!

Tyckte jag skulle vara duktig idag och cykla till jobbet. Johan var i Klippan med Dumle och jag hade låst in laptopen på jobbet.

Hade hittat en jättebra sida med cykelavstånd (som kan ses här förövrigt). Sagt och gjort. Gav mig iväg klockan 7 på morgonen för jag visste inte hur lång tid det skulle ta. Körde genom stan; Heden - Vasastan -Husargatan - Dag Hammarskjöldsleden osv. Tungkört hela vägen utan att jag tänkte mer på det. Tog ca 55 min och 12,5 km senare innan jag var framme. Var pissvåt av svett inpå trosorna och kände mig väldigt ofräsch - smart drag *not*.

På vägen hem skulle jag testa en ny väg åt andra hållet dvs Eklanda - Mölndal - Mölndalsvägen - Sankt Sigfridsvägen - Danska vägen. Körde i och för sig fel så det blev väl säkert 13-13,5 km men det tog så lång tid som 65 min. Men nu började jag märka varför det var så tungkört. När jag testade växlarna visade det sig att bara tre stycken kunde användas av sex totalt. Jag har då troligtvis cyklat på t ex trean hela tiden. Tro sjutton att jag var trött. När jag försökte lägga in ettan hackade det bara i växlarna.

Jag var så sur så jag stannade vid Lejonet&Björnen och unnade mig lite lakritsglass.

Ego

Är lite ego och lägger upp ett ljudklipp på mig.

http://www.artistbanken.se/media.php?media=105/2798

Såå glad!

Satt på jobbet idag och kom på hur man ska koppla macron till knappar i Excel. Hade ett litet problem där jag fick ett felmeddelande. Jäkligt irriterande. Googlade lite på "range("area").select" och till min stora förvåning hittade jag svaret.

Jag som alltid varit allergisk mot programmeringskod och har verkligen hatat att programmera. Under högskoletiden försökte jag alltid gå ihop med någon kille som var duktig på programmering. Är verkligen inte en glidare annars men i dom fallen var jag bara tvungen. Därför känns det så himla gött just nu att även jag bemästrat programmeringskod, eller en liten bit av det i alla fall.

Dumle och papperslådan

Dumle går lös på en papperslåda.

Uppfräschning

Tänkte jag skulle fräscha upp bloggen lite. Hittade till slut inställningar om kommentarer - hoppas det hjälpte.

Dumma blogg

Jag är lite sur på detta bloggforum. Har märkt att flera vill kommentera min inlägg men att det inte funkar av olika anledningar. Kanske någon kan säga hur man justerar detta. Eller just det, alla kan ju inte lämna kommentarer...

En annan sak är att man inte kan lägga upp videofilmer direkt från kameran men jag har startat en profil på youtube så det får länkar därifrån isf. När det nu skulle bli aktuellt med det.

Förövrigt börjar jag komma sams med mitt hår igen - det går nämligen sätta upp det i en liten tofs. Då slipper jag platta håret i femtioelva-minuter för att slippa att det står rakt ut.

Kan jag inte komma ihåg detta nästa gång jag får för mig att klippa mig kort?

Helgen som gått

I lördags var det tidig uppstigning som gällde - eller ja, relativt tidig om man ser till att det var en lördag. Klockan 8 ringde klockan för jag skulle åka till Skaraslätten för en visning av Zita genom Hundfrämjandet. Det verkade vara ett supertrevligt ungt par så jag hoppas verkligen det blir ett ja från alla parter imorgon när jag ska ringa dom.

Sen har jag bara slappat resten av helgen känns det som. Har gått och segat och varit allmänt trött. Gav mig ut på den klassiska Kålltorp runt, 7,5 km, men fick känningar i höfterna redan efter 15 min. Gick två gånger men det blev inte bättre. Tog mig i mål i alla fall med en ok tid - i 5:42 tempo. Kikade runt lite på google och kom fram till att det måste vara sätesmuskeln som strejkar. Dom måste ha tagit mycket stryk efter varvet. Hatar att hålla upp träningen - då går man omkring och känner sig så trött hela tiden. Bättre att få hålla igång. Ska försöka ta det lite lugnare med löpningen och köra lite kortare sträckor. Göteborgs maraton verkar oöverkomligt just nu.

Övertalade sen Johan, mellan fotbollsmatcherna, att åka och köra lite agilityträning med Dumle. Han är jätteduktig (Dumle alltså). Han verkade fatta det där med slalomen väldigt bra men än så länge "suger" han inte på hopphindren som jag önskar. Men det är nog bara en tidfråga innan han gör det. Det blir andra bullar sen när vi ska gå kurs till hösten.

Han verkar ha en mer förmåga att vara till lags om man jämför med Laban. Trots att han var helt slutkörd och tungan hängde ut fick jag kontakt med honom och han gjorde som jag sa - min lilla slav. :)

När Laban tröttnade, efter några minuter, sprang han omkring och nosade och verkade allmänt ointresserade. Detta bådar alltså gott!

Jag tycker allmänt att Dumle har blivit mera lyhörd och lydig. Det beror ju på åldern så klart och jag längtar till den dagen han kan gå brevid mig på gatan utan att sticka iväg på egna upptäcktsfärder. Idag kan vi t ex gå runt Slätten utan att han sticker vilket bara det är ett stort steg. Han behöver bara växa till sig den lilla lipsillen.

Det där med ensamhetsträningen går ok. Det verkar vara en magisk gräns vid 30 minuter. Dvs han är tyst men ändå "vaken" men när det börjar närma sig runt halvtimmen blir han mer orolig. Det är egentligen vårat fel för vi har bara tränat honom runt 20-30 min när vi gått ner och handlat eller liknande. Men det får det bli ändring på till sommaren.

Det gäller också att haffa honom och säga till på skarpen. Det får bli att man får lurpassa på honom efter 30 minuter.

Fixar-Lolla

Nu har jag äntligen fixat persiennerna i sovrummet. Ända sedan vi flyttade hit för snart två år sen har man inte kunnat dra upp persiennen på vänstra fönstret. Eller rättare sagt, upp har man kunnat dra men sen när man släppt efter har ena delen inte följt med och hela persiennen har då bildat ett dragspel. Som tur är har man i alla fall kunnat vinkla dom.

För något halvår sen pajjade även högra sidan. Det var en wire som gått sönder så man inte kunde vinkla persiennerna. Dessa båda problem har resulterat i ett mörkt och tråkigt sovrum.

Tänkte ta tag i detta nu när jag utgår från Göteborg och inte Klippan längre.

Hittade en bra sida där man kan fylla i sina uppgifter som sedan skickas ut till olika företag. Dessa kan sedan skicka offerter på jobbet vad de tror det kommer kosta. Fick en offert på 1700 kr för båda fönstren där de skulle byta till nya persienner men jag tyckte det var alldeles för dyrt. Googlade då runt lite på persienner och hittade sidan persienndoktorn.se. Där kan man köpa reservdelar och fixa själv. Mailade dom och beskrev problemet och fick snabbt svar tillbaka. Beställde sedan reservdelar för 250 kr totalt och idag blev det färdigt. Tog säkert runt en till en och en halv timme men det var det värt. Tjänade 1450 spänn på detta så det är nästan så jag ska få shoppa lite kläder för "vinster". Har inte framfört det för Johan är bara.

En annan positiv sak är att nu blir rummet mer ljust, öppet och inte så instängt. Tänk vad lite dagsljus kan göra!

Besviken

Det blev inte dom skorna jag hade tänkt mig. De var inte alls lika snygga på foten plus att de var obekväma. Man kunde känna redan när man satte den på foten vart man skulle få tryckskador. Däremot hittade jag dessa:

Provade först ett par ljusbeige som var snygga men när jag satte de svarta på mig sa det klick. Dessvärre ska alla snygga skor vara dyra så det blev 700 kr i slutändan ändå. Då lyckades jag få ett par snygga skor som även var bekväma trots klack.

De två senaste inläggen är nog det närmaste man kan komma en modeblogg - orkar inte bry mig annars så hädanefter blir det löpning och Dumle igen. :)

Apropå inget alls - Preems latte är nästintill felfri, nästan lika god som Dahls Bakeshop. Ville bara säga det!

Sjukt snygga

Dessa är så sjukt snygga. Kanske blir 700 kronor fattigare imorgon.

Skrämmande!

Sju veckor efter den tänkta omplaceringsdagen för Dumle dyker denna upp:

Det är alltså samma person som ville ha Dumle och kunde tänka sig jobbet med två hundar. Nu ska hon sälja Dumles bror på grund av "astma och allergi".

Snacka om att man tog rätt beslut!!

Händelserik dag

Idag har det varit en händelserik dag för Dumle. Först var jag borta på sbk-klubben som funktionär för agilityn. Sen hämtade jag Dumle och Johan så Dumle får bli tränad bland andra hundar. Han var helt tokig och gnällde och hade sig. Han till och med fick en överslagshandling och rullade sig som en tok i gräset.

Sen på kvällen vid 19 tiden gav vi oss ut på en löprunda. Vi sprang från Wrangelsgatan - Virginsgatan runt Härlanda tjärn och tillbaka. Stannade innan backen vid Ingeborgsgatan (Smådjursakuten) totalt 8,7 km. När vi var vid stenen i Skatås stod jag still och stretchade för jag hade ont i höfterna, då passerade två ridande poliser oss. Jag väntade några minuter så de var bortom synhåll men han var helt tokig ändå. Han fick ett par slängar av överslagshandlingar igen och gjorde rymningsförsök och slet i kopplet som en galning - trots att han vet att han inte kommer någonstans. Jag bara stod still och glodde på honom tills han lugnade ner sig. Det är ingen mening att korrigera honom för det för han vet ju knappt själv vad han gör.

Som sagt en händelserik dag - nu är han helt slut, ligger och sover i sängen och snarkar - högt!!

Tungan hänger ut!

Årets första dopp...

... stod Dumle för idag. Var sugen att ge mig ut och springa och tanken var att jag skulle springa rund golfbanan som jag gjort en annan gång. Kom på att jag kunde ju springa till Delsjön och även ta med Dumle så han kunde dricka/bada där.

Detta var ett ypperligt tillfälle att testa och se hur Dumle reagerar på en lång sträcka när jag har honom i koppel mesta tiden. Tidigare när jag sprungit 8:an i Skatås har han varit lös och därmed sprungit som en tok fram och tillbaka - säker både två och tre gånger längre än åtta kilometer. Detta har resulterat en utmattad hund som legat en meter bakom mig den sista halvkilometern.

Men han pinnade på bra. Han travade fint intill min sida men var ganska så trött och törstig när vi kom ner till sjön. Tog exakt 29 min dit men då hade jag småjoggat lite och inte stängt av klockan när han nosat och kissat. Hon hoppade gladeligen i plurret efter att jag kastat en pinne en bit ut.

På vägen hem var han inte trött överhuvudtaget troligtvis för han var blöt i pälsen.

Det hade varit kanon om jag ta ta med honom på långpass framöver. Då kan man kombinera ihop två saker i en - ett långt träningspass för mig och en rejäl rastning för honom.

Han hade dock svårt att koppla av när vi väl kom hem. Han for runt som en tok efter att jag duschat och schamponerat honom. Han betedde sig på samma sätt som när han var valp och övertrött. Han försökte torka sig på våra mattor och rullade sig som en galning. Nu har han till slut däckat - medvetslös i sängen.

Jag har nog inte helt läkt efter varvet då jag fick känningar i samma muskler som jag hade träningsvärk i efter varvet. Det var nästan så jag haltade när jag var färdigsprungen men jag läker väl ihop så småningom. Vet inte vad muskeln heter men det är muskeln som sitter på utsidan av låren en bit upp - tror jag haft ont där när jag kört backträning förut också.

Anmälde mig förövrigt till halvmaran Prinsen minne i veckan. Nu blir det revansch - ska komma under två timmar!!

Saxat från gp.se:

"Det var hundratals löpare som kollapsade under Göteborgsvarvet på grund av vätskebrist i hettan. 63 fick vårdas på sjukhus.

Fem togs in på intensivvårdsavdelningen på Sahlgrenska. Under söndagen låg två män i 35-40-årsåldern fortfarande kvar på avdelningen."

Mina placeringar (damer):

2008 - plats 3958, tid 2:02:22

2009 - plats 4431, tid 2:01:55

2010 - plats 3871, tid 2:06:50

Trots att jag fick min sämsta tid fick jag en bättre placering än någonsin. Det vittnar ju om att det var så många som försämrade sig på grund av den extrema hettan. Om man ser det så känns det helt plötsligt bättre.

Idag var jag åter igen jäkligt sugen på att satsa på ett fullt marathon. Men det gäller att ha tiden för mer långlöpning. Det känns som vem som helst kan springa ett halvmarathon men inte så många som kört ett fullt. :)

Göteborgs marathon går i oktober. Får se hur det blir med det. Måste komma upp i minst 3 mil om jag ska våga mig på den. Jag är inte särskilt snabb men jag är en seg jävel. :)

Göteborgsvarvet 2010

Detta var året då jag tänkte fixa mitt mål och springa under 2 timmar. Men vad gör väl det när det visade sig vara tokhett ute och termometern visade 25 grader i skuggan. Jag ljuger nog inte om det var runt 30 grader i solen. Ingen gång under 2010 har det varit så hett.

Jag hade haft ett helt annat upplägg månaderna innan. Jag satsade mer på korta sträckor 6-8 km och mer intervallträning. Långpassen har fått stryka på foten på grund av allt pendlande ner till Klippan. Från februari till och med dagens datum har vi varit i Klippan varje vecka. Det betyder att minst två dagar har gått till spillo varje vecka. När man åkt ner och uppstigning har varit kl 4:50 har man inte haft ork att ligga och nöta 15 km i Klippan sen samma kväll. Och när man sen åkt hem har man ramlat in runt 18.30 och det första man måste fixa då är att äta. Visst, det finns inga undanflykter om man bara vill men det har verkligen inte hjälp till precis.

Stod på startlinjen igen vid 14.37 i grupp 8. Långsam start resulterade i 5:40 tempo redan vid första kilometermarkeringen. Och sen byggdes det på. Vid ca 3 km var jag helt torr i munnen och seg i benen, på väg mot uttorkning. Längtade till första vätskestationen som kom så sent som 4,3 km in på Varvet. Jag funderade allvarligt på att bryta om det inte blev bättre. Från start till direkt efter Älvsborgsbron var det stekande sol hela tiden - tur att man smörjt in sig. Precis innan Älvsborgsbron är det faktiskt väldigt stigande, något som man kanske inte tänker på när man är pigg i benen. Det var jag inte nu kan man säga. Gick i några sekunder innan 5 km markeringen. När jag kollade på klockan som visade 28:42 visste jag redan där att målet under 2 timmar var kört. Hade väl hoppats på något mellan 26-27 min.

När jag kom över på Hisingssidan siktade jag in min på vätskestationen 8,1 km för där stod Annelie som funktionär. När jag kom fram till henne sa jag till henne att jag funderar allvarligt på att bryta, att det är inte värt det. Då sa hon att det är flera som redan brutit vid hennes station. Men efter den stationen, vet inte om det var mentalt eller att jag faktiskt fyllde vätskenivåerna igen, fick jag mer energi. Många tycker att Hisingen är värst men jag tycker faktiskt att det är den lättaste biten, det är ju flackt hela vägen.

Tog mig verkligen tid att dricka vid alla 11 stationerna. Ibland till och med två muggar energidryck. Bara där förlorar man flera sekunder. Jag valde energidryck eftersom den innehåller salter, något man förlorar mycket av under loppet. Jag passade även på att hälla över mig en mugg vatten på kroppen, allt för att svalka mig.

Jag kände att jag hade två val - antingen så bryter jag någonstans på Hisingen eller också ser jag till att verkligen fylla vätskenivåerna på varje station och ge mig fan på att ta mig i mål.

Det var verkligen skrämmande de sista två kilometerna, folk sprang i knapp styrfart och vissa gick bara 200 meter innan mål. Folk var helt slut. En kille som såg ut att vara i god form stupade bara ca 500 meter innan mål. Tre vårdare höll i honom och försökte ta hand om honom.

Det slutade med en tid på 2:06:50, exakt 5 minuter sämre än förra året. Men jag är nöjd ändå, jag hade verkligen inte kunnat göra bättre ifrån mig.

När man sen läste GP på kvällen så visade det sig att det varit kaos. Ett hundratal hade kollapsat och 61 personer förts till sjukhus. 16 personer var allvarligt uttorkade. Ambulanser hade haft svårt att ta sig fram och taxibilar som skulle skjutsa folk som brutit var kraftigt försenade, upp till en timme. Läste även att av 58000 anmälda var det 18000 som aldrig startade och ca 1400 bröt loppet - tre gånger så fler än förra året.

Jag tror även att den extremt kalla vintern har spelat in. Många har nog inte kunnat bygga kondition under vinterhalvåret och för min del har det inte blivit några långpass överhuvudtaget. Det längsta jag sprungit är 13 km.

Mina mellantider blev:

5 km = 28:42

10 km = 58:43

15 km = 1:28:43

Man ser att jag gått ganska jämt strax under 6 minuterstempo hela vägen. Det talar ju emot att jag inte behöver springa en massa långpass på 17-18 km innan. Jag klarade ju ändå sträckan. Men däremot idag, jag har en sån jäkla träningsvärk i benen så det är inte sant. Speciellt på utsidan av låren. Det kommer jag inte ihåg att jag hade förra året. Men det beror nog som sagt på att jag sprang fler långpass och kroppen var van vid belastningen.

På kvällen mådde jag inte alls dåligt, jag hade bara lite huvudvärk. Jag låg och halvslumra i Johans knä när han tittade på Champions leaguefinal. Efter att jag tryckt i min efterlängtade Calzone såklart.

Nä nu jäklar vill jag ha revansch - jag ska anmäla mig till Göteborgsvarvet 2011 och då jävlar!

Förövrigt ska jag sätta mig nu på altanen och njuta av solen - något jag inte gjorde igår under Göteborgsvarvet.

Ensamhetsproblemet som löstes (?)

Vi börjar se framsteg, stora sådana till och med.

När jag hämtade Dumle när han var ca 3,5 månad så började jag så smått ensamhetsträna honom efter ca en och en halv vecka hemma hos oss. Men jag såg aldrig några större framsteg. Började smått i 30 sekunders intervaller och tror jag kom upp som mest mellan 8-10 minuter när det gick som bäst men alltid följt av bakslag efter bakslag. Vet att jag bloggat om ett enskilt tillfälle då han klarade 20 minuter och det var när jag stod på andra sidan fönstret och sa ”gå och lägg dig” argt ett par gånger. Inte visste jag då att detta var en metod jag skulle fortsatt med.

Under åtta månader från och med juni 2009 till och med februari 2010 har jag tränat och tränat honom. Jag gråtit, varit frustrerad, tänkt på omplacering både en och tio gånger, testad alla möjliga metoder, sökt tips och tröst på forumet vovve.net, kopplat in två olika hundspykologer, kört Amichein bonding metoden och varit två timmar ifrån att lämna ifrån mig honom. Inte visste jag att svaret på mina problem var närmare än jag trodde.

I januari fick jag, enligt mig, en ganska kaxig och spydig kommentar från en kvinna på vovve. Hon sa att om jag tycker om min hund så ser jag till att lösa detta enkla problem. När man är arg och ledsen och framförallt frustrerad läste jag svaret men la inte ner någon större tid att kontakta denna kvinna. Det krävdes att Dumle var en hårsmån från att bli omplacerad att jag skulle vara tillräckligt desperat och testa vad som helst. Jag tog kontakt med henne. Hon heter Carina Romland bor i Mölnlycke och har jobbat med hundar i 30 år. Hon har samarbetat med de duktigaste hundpsykolger och är utbildad sbk-instruktör. Hon är även uppfödare till schäfrar under namnet Kaymix. Hennes hemsida finns här: http://hund-cina.dinstudio.se/

Hon kom hem måndagen 19 april för två veckor sen och hjälpte oss under en timmes tid. Hon sa att om vi tränar honom kontinuerligt tar det en vecka (!) tills vi kan lämna honom själv i två till tre timmar. Under rådande omständigheter (pendling och jobb i Klippan) har vi inte kunnat träna honom kontinuerligt men man har märkt framsteg hela tiden. Idag till exempel var vi och handlade i 35 min och på inspelningen är han helt tyst och ligger även bitvis i sängen i sängen och sover. Han är inte helt och hållet avslappnad eftersom har rör sig lite fram och tillbaka i hallen men det är en 100%-ig förbättring. I vanliga fall hade han stått och ylat/skällt vid dörren inom 10 minuter och absolut inte ens kommit på tanken att ligga i sängen. Jag önskar av hela mitt hjärta att detta kommer hålla i sig och vi till slut kan ha ett vanligt fungerande liv – tillsammans med Dumle.

Det roliga är att överallt där man läser så står det precis tvärt om vad Carina har sagt. Det vill säga lär hunden att vara själv i ett annat rum, avdramatisera ytterdörren, gå ut i 30-60 sekunders intervaller i börjar osv. osv. Jag köpte boken ”Rädsla och separationsångest hos hund” av Kerstin Malm (fil. doktor i hundetologi) och där står det likadant. Det verkar som om ju mer man lär sig desto snurrigare blir man. Lite vanligt bondförnuft hade nog gjort susen. Jag fick bland annat lära mig av alla att; vad du är gör, vad du absolut inte får göra är att gå in till hunden när den låter.

Jag skiter i om folk tycker att metoden är fel på något sätt, bara det hjälper oss.

Jag rekommenderar varmt alla som har något slags problem med sina hundar att ta kontakt med Carina. Hon är bäst!

Uppladdning

Jag har kommit på den perfekta uppladdningen inför varvet. Jag ska ha ett helt annat upplägg än vad jag haft tidigare år. Förut skulle jag nöta mil efter mil med långpass på både 14 och 18 km. En av anledningarna till att jag fick anemi tror jag. Detta skippar jag nu och satsar på fart. Jag ska springa fem gånger till innan varvet. Har redan hunnit köra två stycken intervallpass de två senaste veckorna och det har redan gett resultat. Jag behöver finslipa konditionen för jag vet redan att kroppen klarar av en halvmara.

På dessa två avverkade veckor har jag redan gått ner två kilo till min matchvikt på 58,5 kg. När jag tränade som mest kontinuerligt kunde jag äta vad som helst och ändå väga dessa kilo. Nu på senare tid har jag lyckats lägga på mig men det rann ju av snabbt - det behövdes bara lite motion. :)

Dumle är på pensionat hos Maria på Hisingen och jag håller en Cosmopolitan i näven. Strax tar vi spårvagnen ner till stan och ser kortegen med Johan och A&S. Efter det blir det restaurangbesök på en italienks restaurang som heter Teos.

Farmor

Farmor gick bort i förrgår. Pappa och hans bröder vakade vid hennes säng in i det sista. Pappa skulle byta av Göran vid 22 tiden på söndagen och vid 23.20 lämnar hon oss.
Även fast man inte stod henne nära så har man ändå väldigt fina minnen av henne. På somrarna åkte vi och badade i dammen med kusinerna M och L. Sen kunde man alltid springa vidare till farmor och få kakor och bullar. I födelsedagspresent fick man alltid en peng eller dukar (äldre personer verkar ha en förkärlek till dukar av någon anledning). Under några år köpte hon alltid avslutningskläder till mig och kusinerna så ibland matchade vi varandra.
När hon hade hälsat på oss i Lövåsen brukade hon alltid vinka adjö bakom ryggen när hon gick ner mot bilen.

Jag är glad att jag fortsatte att köpa julklappar till henne för det sista jag köpte var ett par tjocka dunsockor i julas som hon älskade.
Hon frös inte om fötterna den sista tiden i livet i alla fall.

Dumle

Har inte hunnit blogga någon den senaste tiden. När man kommer hem prioriterar man att laga mat och försöka springa så man inte stendör mitt i Göteborgsvarvet.
Vi skulle omplacera honom på måndag kväll förra veckan. Redan på söndagen hade jag ångrat mig och kände att jag ville ha mer tid. Men jag var fortfarande väldigt kluven för jag visste att jag inte hade orkat träna honom helt själv. När det sedan hinner bli måndag så pratade jag med Johan under dagen och han stöttade mig i mitt beslut till hundra procent. Han sa att om jag inte var redo så skulle vi behålla honom och jobba lite till. Och han skulle självklart hjälpa till med allt vad det innebar.
Under helgen hade jag fått ett andningshål och lite distans till allt. Jag fick många nya idéer om ensamhetsträning. Dessutom letade jag upp en kvinna som hade svarat på en tråd på vovve.net. I hennes inlägg var det var ord och inga visor så jag tänkte att om hon är så spydig så borde hon kunna hjälpa mig.

Nedan är hennes inlägg:
Om du verkligen tycker om din hund så ser du till att lösa detta enkla problem. Tycker du inte om den så ska du lägga över problemet på någon annan som kanske kan tycka om hunden! Jag är hård, men rättvis och bor i Göteborg. Vilken klubb är du med i? Är vi klubbkamrater?

Det visade sig att hon var instruktör på min klubb (SBK Göteborgsavdelningen). Jag tog kontakt med henne och igår var hon hemma hos oss.
Hennes metod var att vara väldigt tydlig mot honom när vi skulle gå. Vi ska säga ”du stannar hemma” med barsk ton innan han börjar stressa upp sig. Helst ska man säga det flera gånger för att vara övertydlig. Vi ställde oss ifrån dörren en bit men ändå så vi kunde höra honom när han började gå upp i röstläge (lite smågnäll var ok). Jag stormade då in och fyade honom riktigt ordentligen och sa ”gå och lägg dig”. Han blev helt paff och blev så rädd så han kröp ihop till en liten boll.
Andra gången vi provade gick det förvånansvärt bra men det har det ju gjort förut. Om vi nu gör detta kontinuerligt så ska det inte ta mer än en vecka (en vecka!!) innan vi kan lämna honom längre perioder enligt henne.
Hon menar att han inte är rädd när vi lämnar honom (det är ju trots allt hans eget hem) utan det är bara dumheter han satt sig till med.
Detta blir tredje gången gillt – hon är den tredje personen vi anlitat. Om detta nu inte fungerar, då fungerar ingenting känns det som.

Om inte Johan hade pushat mig att orka lite till förra måndagen hade jag inte haft Dumle nu. Johan till och med ringde intressenten och styrde av allt i sista minut– han är världens bästa man!

Att orka

Det blev värre efter att vi ensamhetstränade honom den där timmen. Nu ligger han under stolen, mer bunden till mig än på länge.

Sista kvällen tillsammans med honom - känns så jäkla hårt. Om vi bara hade orkat. Jag vill orka nu. Jag har ångrat mig men nu är det försent.

Kan inte hjälpa det men jag har en svag magkänsla att vi kommer få tillbaka honom. Eller också är det bara en önskan eller en mental skyddsmur för att jag inte ska bli så ledsen.

Har gråtit varje dag nu sen i torsdags.

Gick en långpromenad med honom runt lilla Delsjön tillsammans med S idag. Han skötte sig exemplariskt. Han lyssnade på mig vid hundmöten och han gick fint förbi folkmassor. Det gör detta bara ännu svårare.

Så jäkla kasst - kommer aldrig vara ute mera och gå som jag gjort med honom. Till vilken nytta liksom. Det är ju inte så att man kommer på idén att ut och gå, då springer man hellre.

Fy fan vad jag kommer sakna honom.

Om jag bara hade orkat...

Fin tråd från vovve.net

Lägger upp en fin tråd jag hämtade från vovve.net. Hon hade svarat på mitt inlägg när beklagade mig över Dumle och han separationsångest.

Hennes alias är inte så seriöst ("Hårboll") men inlägget desto mer.

Jag trodde jag var världens sämsta matte


Jag tyckte att jag gjorde mitt bästa men ändå funkade ingenting. Min förra hund bet i alla möjliga och omöjliga situationer. Jag läste alla hundböcker jag kom över, sökte hjälp hos instruktörer och hundpsykolog. Men jag tänkte att jag måste ha fatalt dålig hand med hundar och att jag var en värdelös matte. Jag tyckte att det var väldigt svårt och krävande att ha hund och jag var på gränsen till utmattad. Jag förstod inte hur alla andra klarade det.

Min hund avlivades (främst pga fysisk obotlig sjukdom) och jag skulle inte skaffa hund igen, jag fick minsann inte förstöra en hund till! Men oj vad ensamt det var och hundpsykologen och min omgivning stöttade mig i att skaffa en ny hund.

Nu har jag och busan levt ihop i tre år. Hon har lärt mig tre saker
1 Jag är ingen urkass matte.
2 Det kan vara roligt att ha hund.
3 Det kan vara lätt att ha hund.

Såhär i efterhand inser jag vilken skev bild på hundägande jag hade. Jag trodde att hundägande var något som krävde att man hela tiden var på helspänn, hela tiden gjorde exakt rätt och att det var normalt att hela tiden ligga i utkanten av sin förmåga.

Jag hoppas att ni om ni skaffar en ny hund kan upptäcka samma sak som jag; att hundägande kan ge mer än vad det tar.

Expert

Intressant länk om ylande: http://www.doggyrapport.se/doggyrapport/04/rapport0204.pdf

Jag tror jag har gått och blivit mer eller mindre expert på ensamhetsträning nu. Jag har fördjupat mig i ämnet i alla fall. Onormalt mycket.

Ska nog köpa Kerstin Malms bok "rädsla och separationsproblem hos hundar". Jag vill kunna hjälpa andra hundar i framtiden.

Omplaceringen - ett faktum

Nu har vi kommit till den dagen jag fruktat mest. Har väl alltid vetat det innerst inne men nu sker det verkligen. På måndag klockan 19 kommer dom och hämtar Dumle i Klippan. Jag vill inte vara på plats när de åker iväg med honom utan kommer säga farväl innan Johan tar honom.

Vi ska nu ha helgen på oss att mysa, gå långpromenader och leka sök. Jag ska inte tillämpa AB metoden och ignorera honom överhuvudtaget och vi ska heller inte träna ensamhetsträning med honom.

Lustigt, för på måndag är det den 12 april och då har vi haft honom i exakt 10 månader. Det är helt otroligt vilka band man skapar till en hund på så kort tid.

Vi kom underfund om att vi inte kommer få ordning på honom fram till sommaren och vill heller då inte dra ut på lidandet ytterligare ett par månader. Droppen som fick bägaren att rinna över var när jag idag tränade honom genom att stänga in honom i sovrummet, med tv'n på, och en torkad grisknorr, men han ändå gråter mest hela tiden. Efter det förra blogginlägget kan man bara konstatera att "en gång är ingen gång". Efter den gången har han inte visat några framsteg alls snarare att det nästan blivit sämre.

Jag är fruktansvärt ledsen och som förra gången då Laban försvann ur våra liv kommer det kännas hemskt tomt.

Att ha hund är en stor hobby för mig - rent utav en livsstil.

Ett mirakel?

Såg att i det senaste blogginlägget skrev jag positiva saker om Dumles separationsångest. Det har hänt en hel del däremellan.

Vi testade i söndags att lämna honom i själv i svärföräldrarnas hus (hans andra hem) men det gick åt helvete. Han fick nästan dödsångest och trodde världen skulle gå under. Så uppgiven som han lät har jag inte hört på länge - och då var vi bara borta i 17 minuter till Ica.

Vi blev ju totalt sönderdeppade och tog den kvällen kontakt med uppfödaren som vi tänkt på ett tag. Då gick allting så fort - vi skulle träffa Dumles intressenter, som har hans bror, redan på onsdagen.

Sagt och gjort, nu kunde vi inte ångra oss med träffen. Vi hann ångra hans omplacering både en och tio gånger. Vi ville vara öppna med att vi ändå vill försöka till helgen och se om han till exempel klarar en timme.

De var väldigt snälla och accepterade det - ett bevis på att de är seriösa. De behövde inte ha ett snabbt besked på studs om de fick ta honom eller inte. Det verkar vara en jättebra familj med flera barn och Dumle kommer ju då ha hans bror som kompis.

Idag lämnade vi honom själv med musik på och köttbulle i Kongen medan jag och Johan åkte ner och fixade ett nytt pass till mig. Efter det åkte vi och handlade på Ica och när vi kom hem hade det gått en timme och två minuter!!

Vi både filmade och spelade in honom. Filmen räckte bara i 17 minuter då minneskortet är för litet men vi kunde lyssna av alltsammans på Johans iphone.

Ett mirakel måste ha skett för han klarar sig näst intill perfekt i 48 minuter om man bortser till lite smågnäll. Men sen brakar helvetet löst - trodde vi. Efter 48 min lägger han i ytterligare en växel och ylar bitvis men han hinner alltid hejda sig efter några sekunder. Man kan säga att han kom aldrig någonsin upp i samma stress som han gjorde i söndags i Klippan. Man säger ju att en gång är ingen gång men jag hoppas verkligen att det inte stämmer.

Kan nämnas att vi kört AB metoden sedan hans födelsedag (25 feb). Om det är metoden som fungerar eller inte spelar inte så stor roll - bara han inte får ångest och vi kan ha honom kvar!

Framsteg?

Johan var ute och sprang så då passade jag på att ensamhetsträna honom. Det verkar som om han tycker det är jobbigare när vi båda lämnar honom tillsammans än en och en. Hursomhelst så var jag borta i 8 minuter och det gick jättebra. Han såg avslappnad ut och sträckte på sig. Han till och med naggade lite på sig.

När jag kom in sprang han inte och visade benet och han tog heller inte och bet frenetiskt på det. Enligt Mervi använder han benet som substitut för napp - dvs den lugnar honom. Och det låter ju faktiskt ganska logiskt.

Det ger ju en hänvisning hur han mått när jag varit borta - hämtar han benet och biter på det är han uppstressad och har med stor sannolikhet varit orolig när jag var borta.

Det har nu gått lite över en månad med AB metoden och vi ser små, små framsteg.

Vilken tillfredsställelse det skulle vara om man fick ordning på detta!

Nynäshamn igen

Uppstigning 4:45. Hade bra tid på mig på centralstationen – tåget hade inte ens öppnat dörrarna. Tyckte det var stressigt förra gången då jag bara hade tio minuter på mig innan tåget lämnade Göteborg.
Det var visst ett direkttåg till Stockholm vilket jag blev varse om när jag satte mig ner. Tog bara 2h och 45 min till Stockholm vilket är suveränt. Ska nog boka det nästa gång man ska till Stockholm. Detta tåg avgick kl 6:00. Det enda negativa var att det var fullbokat och jag hade gärna haft fönsterplats. Hade glömt att be om att få en fönsterplats när bokningen genomfördes. När det är lite folk på tåget gör det ju inget om man sitter på ”fel” plats.

Har varit på besök på ett reningsverk som heter Himmersfjärden utanför Stockholm. Det var mycket lärorikt att se helheten och se våra produkter i bruk. Tydligen rinner vattnet i ursprängda tunnlar från Stockholm till fjärden. Det resulterar att vattnet till slut måste pumpas upp från ca 54 meter djup. Vi tog hissen ner 54 meter och det kändes i trycket i öronen. Har nog känsliga öron för jag brukar få problem med tryck i öronen. Man kan hitta det allra konstigaste som folk spolat ner i toan. En gång för säkert 20 år sen, fredagen den 13:e, hittade de en levande sköldpadda i vattnet. Den hade precis klarat sig från valspressen och räddades därifrån. Det roliga är att samma sköldpadda som hittades lever idag med några kompisar placerade i receptionen på reningsverket.

Amichienmetoden
Har fortfarande inte sett några större framsteg med Dumles separationsångest. Det verkar dock som om det blir värre när vi båda går ut samtidigt. Vi testade att gå i omgångar där Johan gick först och sen jag efter cirka två minuter, det gick faktiskt bättre. Tydligen så är denna metod ingen träningsmetod utan ett sätt och leva och därmed ingen ”quick-fix”.
Jag har däremot sett framsteg att han lyssnar på mig bättre. Inte så konstigt egentligen eftersom jag gått omkring och pratat med honom hela tiden när jag gick hemma. Jag måste ju vara tydligare för honom nu.
Detta resulterade i en mycket lyckad långpromenad jag hade med honom vid Delsjöns golfbana igår.
Några bra ögonblick:
Han åt inte hästskiten där här gången. När han väl tog det i munnen och jag sa nej så spottade han ut det. Som grädde på moset kissade han på högen istället.
Han rusar inte fram till andra hundar utan lyssnar mycket bättre på inkallningen. Det var flera hundar vi mötte där jag lyckades kalla in honom utan att han tog egna beslut.
Vi hade en äldre man framför oss som vi började komma ikapp. Tidigare har han rusat ikapp och skällt ut personen när man närmat sig denne. Detta gjorde han inte nu.
Och till sist så var det ett par med sitt barn som stod intill vägkanten. När jag kommer gående så sa kvinnan ”åhh så söt”. Och jag stannade till i någon halvminut och ville förklara mig att han vill nog inte hälsa eftersom han är lite reserverad mot folk. Nu ska jag inte skriva något revolutionerande som att han gick fram för att hälsa för det gjorde han inte.
MEN, han ”attackerade” dem inte som han gjort tidigare. Dvs att han springer fram och skäller ut personen som tittat på honom. Han bara stod där och väntade och tittade på annat. Det tycker jag var stort!

Vi var ute i lördags på lite ärende vid 421 och Stadium XXL. Dumle var med i bilen men fick vara själv där. Han var nog själv i bilen i cirka 40-50 minuter i omgångar. Vi spelade in honom och lyssnade av – de första 3-4 minuter var han gnällig men sen blev han helt tyst. Vi lyssnade inte av allt men vi hörde i alla fall att han lugnade ner sig. Det ger oss lite större frihet - i alla fall när et fortfarande är kallt ute.

Har kollat igenom DVD’n två gånger som jag beställde av Mervi.
Väntar nu spänt på att att få svar på lite saker jag ställt på mail till henne.

Nu ska jag surfa runt lite innan det blir tidig sänggång på Skärgårdshotellet i Nynäshamn.

Ett halvhjärtat bloggförsök

Har fullt upp på dagarna nuförtiden. Hinner/orkar inte blogga lika mycket som när man gick hemma om dagarna. Vad lite tid man har om dagarna helt plötsligt.

Är inne på min fjärde arbetsvecka. Sitter nu på ovanvåningen på Tallvägen med Johans laptop. Förra veckan spenderades i Nynäshamn tisdag och onsdag och resterande dagar i Göteborg och det var jätteskönt.

Vi har börjat med en ny metod med Dumle som kallas Amichien bonding - våran allra sista ansträngning. Sen känns det som om vi har provat precis allt! Två hundpsykologer och en helt ny metod.

Har beställd DVD och en bok om det som troligtvis kom på posten idag till Göteborg så jag kan inte ta del av den förrens till helgen. Ska bli väldigt intressant och se om det ger resultat.

Det verkar som om jag ska jobba från Göteborg nästa vecka då Klippanchefen har semester och åker skidor. Hem ljuva hem!

Första arbetsveckan

Nu har första arbetsveckan passerat.

Måndag och tisdag var väldigt sega sen gick det fort. Första dagarna gick åt till att få allt att fungera; köpa mus och tangentbord, fixa program till datorn osv.

Jag försökte sätta mig in i AutoCAD LT vilket inte var det lättaste. I början skulle jag bara bli bekant med programmet och få övningsuppgifter, något som jag inte tycker är så kul. Bättre med skarpa uppgifter. På tisdag eftermiddag sa dock chefen att jag skulle börja jobba med en skarp grej och efter det har tiden gått jättesnabbt.

Jag har ju tidigare jobbat med AutoCAD men de hade gjort om 2009 versionen så pass mycket så det tog en vecka innan jag t ex hittade kommandot unlimited lines (konstruktionslinjer). Det tog en förmiddag innan jag hittade och fick svart bakgrund. I 2009 versionen är bakgrunden vit från början.

Det har gått över förväntan med Dumle. När jag åkte hemifrån på måndagsmorgonen så hade han börjat gnälla. Svärmor gav honom tio minuter sen sa hon till på skarpen och efter det var han helt tyst. Under veckan har han även varit med i bilen när Johan varit ute bland kunder. Även då har han skött sig exemplariskt. Johan smög sig på honom och tittade in i bilen, då låg han ner och vilade. Mycket bra!

Kanske hela den har Klippantrippen kommer få honom mindre mattig? I slutet av veckan när jag och Johan åkte hemifrån hade han inte sagt ett ljud.

Nu råder snökaos och klass 2 varning i Västra Götaland. Johan var tveksam på om vi skulle åka hem på fredagen eller inte men jag tyckte vi skulle köra. Det var bra väder fram till Falkenberg ungefär sen blev det värre. Tog 2,5 timme upp till Göteborg. Sista 10 milen körde jag i ca 80km/h. Var hemma igen vid 19 tiden.

Så här ser det ut hemma nu. Och värre lär det väl bli? *Suck*

När sjutton ska man kunna springa? Ute är ju omöjligt nu. Kunde inte ens gå på trottoaren med Dumle på morgonpromenaden utan fick gå på vägen. Funderar allvarligt på att lösa ett träningskort här i Göteborg även fast jag är mest i Klippan. Får ta helgerna till träning. Det finns ett gym i Klippan men det var visst svindyrt, 110 kronor per gång och de hade inget klippkort, bara sexmånadersabbonemang eller abbonemang för ett helt år.

Hade fått hem tidningen Härliga Hund under veckan. Det finns alltid så bra tips i den. Såg att de tipsade om en leksak som jag redan har där man kan stoppa i godis. Av en slump testade jag att stoppa i en frusen köttbulle och den gick precis in! Dumle har jobbat med den i säkert en timme och nu är han helt slut. Han till och med gnydde på slutet för att han inte fick ut den.

Nytt kommando

Idag gick jag en långtur med Dumle i Skatås. Parkerade vid Virginsgatan och gick runt Härlanda tjärn och tillbaka. Var ute i ca 65 minuter.

Tycker det är så skönt att gå i Skatås och slippa ha honom kopplad. Han skötte sig jättebra och vi jobbade mycket med hundmöten. Jobbade hela rundan med klickern och en tub med renost. Det är så behändigt med en tub så man slipper fippla med godisar hit och dit. Snodde tipset från en tjej som hade med sig leverpastej på tub till en agilityträning för några år sen.

Han är jätteduktig på skvallerträning nu. Det är nästan så han ser till att hamna några meter före mig så han ska få skvallra och sen få godis. Tycker det är bra att han skvallrar så han inte springer fram till folk hur som helst, speciellt inte när han är rädd för dom. Det ska bara sitta perfekt när vi möter hundar också.

Sen lärde han sig ett nytt kommando också - ordet stanna. Har sagt det till honom lite sletrianmässigt flera gånger tidigare när man haft honom i flexikoppel. Denna gången var han lös så jag tänkte, vad sjutton, jag testar. Han befann sig cirka tio meter framför mig när jag säger Stanna, varav han tvärnitar med framtassarna. Det var ganska imponerande. Det kommandot kan man dra mycket nytta av. Testade när han var på väg fram till en hög med hästskit - funkade kanon. :)

Hawk eyes

Ny glasögon idag. Beställde dom från Aktuell optik för två veckor sen och idag hade de kommit in. 1550 riksdaler men det var det värt. Helt otroligt vad man gått runt och sett dåligt. Blev helt chockad när jag tog dom på mig - vilken skillnad!

Var på avslutningslunch med konsultchefen idag. Han verkade rörd i slutet. Skönt att det inte blev något strul eller tråkigheter när jag slutade. Kan då använda honom som referens utan att skämmas.

Kvällen var bokad på Manana med A och E. Även E's P var med. Det var mycket trevligt och god mat som vanligt. Johan var hemma med Poff. :/

Vaccinering

Idag fick Dumle sin ettåriga vaccinering några veckor för tidigt. Lika bra att få det gjort innan Klippanturen.

Passade på att fråga veterinären om separationsångest och frågade även om hon kunde kolla igenom honom så det inte är något fysiskt fel på honom. Allt var bara bra på honom och han lät fint på hjärtljuden, inga blåsljud som Laban hade.

Hon hade väl lite tankar om att det kanske kan bli bättre när jag väl börjar jobba så han lär sig vara utan mig. Hon föreslog också hunddagis så han skulle bli ordentligt trött på kvällarna. Ska fundera på det, bara så attans dyrt.

Hon sa även att hon mer tror på Zylkene än på DAP'en. Hon hade 30 kapslar för 230 kr vilket var lite billigare än 10 st för 129 kr som jag tidigare köpt. Kan ju vara värt att prova som sista utväg.

Har ensamhetstränat honom tre gånger i dag och då även spelat in honom. Sista träningen är superlyckad. Jag går ut och ignorerar honom totalt. Säger inte "stanna där, matte kommer snart" som jag brukar göra utan jag är bara tyst, tittar inte ens på honom. Har lagt ut lite godis innan jag går. Är ute i ca fem minuter och kommer sen in och hittar honom i sängen!!! På inspelning ser man tydligt att han först äter upp godiset, lägger sig i hallen men sen, sen springer han och lägger sig i sängen. Under denna tiden var han helt tyst!! Supernöjd!

Som hundspykologen sa, det kommer alltid bakslag i såna här träningar. Två steg fram och ett bak. Nu var det ett steg fram. :)

Idag fick jag ett mail om att ett par vill ha mig som pausunderhållare på deras bröllop. Blev överlycklig. Ska diskutera med Johan när han kommer hem vad jag ska begära i gage.

Lunarstorm

Trodde min profil på Lunarstorm var avstängd sedan länge men jag testade att logga in och kom in.

Då tänkte jag en gång för alla att kopiera alla mina gamla blogginlägg och stänga ner Lunarstorm för gott.

Det som slog mig - Lunarstorm verkar vara rena rama dejtingförmedlingen. När man loggar in kommer tydligen min bild upp på en "vägg".

Varje gång jag då loggat in får jag inlägg som typ "mmm", "msn?" från killar. Fick även ett Lunarmail där det stod

"Hejsan! Två snygga killar och en hund här... Nyfiken? "

Folk verkar ju vara helt tokiga och störda där. Ska avsluta det så fort jag kan. Usch!

Videoinspelning

Jag har nu börjat testa att spela in Dumle på kameran. Har ju egentligen inte vetat hur han betett sig när jag går hemifrån. Han ligger ner och gnäller och sätter sig upp och ylar. Trodde inte att han låg ner överhuvudtaget. Försökte lägga upp filmen men jag tror den var för stor.

Ringde och pratade med hundpsykologen i 25 min. Hon sa att jag har verkligen lagt ner ett hästjobb och varit väldigt duktig och tålmodig men när det kommer till såna problem som han har kan det ibland ta år. Det är inget alternativ för oss. Det kommer aldrig funka.

Han passar helt enkelt inte in i våra liv med hans behov hur jobbigt det än låter.

Vi kommer väl lägga hela ensamhetsträningen på is nu under Klippanperioden. Kanske blir han mer självständig när han inte är med mig hela tiden, kanske blir det värre. Vi får se.

Åt helvete

Skulle köpa kompletterande saker till ikväll. Var borta i 25 min - gick åt helvete.

Yl och till och med skall. Är så jävla arg, ledsen och frustrerad nu.

Godkänt

Idag tänkte jag gå ner och handla lite ingredienser till en jordärtskockssoppa. Jag tänkte även försöka mig på att göra mörkt bröd.

För att slippa släpa med mig Dumle så tänkte jag, vad sjutton, jag testar att åka ner till ICA själv med bilen. Kunde inte gå ner eftersom det råder värsta megahalkan ute, bättre att ta bilen. Efter 28 minuter kom jag hem.

Efter avlyssning har det gått förvånansvärt bra, till och med godkänt resultat. Hade på lite bakgrundsmusik och gömde så klart ett tomt mjölkpaket med istoppad tjurmuskel och köttbulle. Den höll han på med i ca 10-15 minuter. Han var helt tyst i 10 min men sen kom det lite smågnäll med jämna mellanrum men det eskalerar inte. Han avvaktar bara. Det kunde gå flera minuter mellan smågnällen. Till och med posten hann komma men det var då han var mest upptagen med mjölkpaketet så han skällde inte ens.

De sista ca 10 min var han helt tyst vilket känns fruktansvärt bra. Då lyckades jag till och med undvika att gå in när han var ledsen. När jag kom hem var han såklart glad, till och med överlycklig men bara han är tyst.

Snälla, snälla, snälla - låt detta hålla nu! Har Dumle blivit stora pojken?

Pussel

Nu verkar alla pusselbitar falla på plats.

Idag klockan 10.00 skrev jag äntligen på anställningspappret till Nordic Water!! Det tog bara fyra intervjuer/möten och tre månader.

Det ska bli så himla skönt att äntligen få slippa vara konsult. Detta hattande med uppdrag på sex månader, 1,5 år osv. Att aldrig få komma till ett arbete där man har sina arbetskollegor och få jobba på ett och samma ställe.

Först blir det upplärning i Klippan i ca tre månader och sedan placering i Sisjön. Bara en sån sak, placering i Sisjön. Nu slipper man åka över till Hisingen och hela vägen till Torslanda. Speciellt skönt när det nu blir tal om trängselavgift i Göteborg om tre år.

Vi har ju alltid sneglat på radhus/hus nere i Lindome/Kållered för det ligger på "rätt" sida om Göteborg med avseende på Johans föräldrar. Vi åker ju mer till dom än till mina. Nu faller det ju sig perfekt då även mitt jobb ligger på södersidan av stan.

Jag var lite oroad att konsultchefen skulle ta uppsägningen fel. Man har ju hört skräckexempel då folk sagt upp sig och han gått i taket. I början när jag ringde lät han irriterad och hade egentligen inte tid att prata men jag kände att jag var tvungen att ta upp uppsägningen idag. Men han tog det jättebra. Han såg heller inte några problem med att jag började det nya jobbet redan om två veckor trots mina två uppsägningsmånader. Men det är klart, varför ska han betala mig lön och tvinga mig gå hemma i två månader för att jävlas. Jag kostar ju företaget bara pengar då.

En stor anledning att han tog det så bra var ju att mitt nya jobb inte "inkräktade" på hans område. Det vill säga om jag sagt upp mig för att börja på ett annat konsultbolag i samma bransch, fordonsbranschen, så hade varit en annan femma tror jag.

Nu ska vi ha avslutningslunch den 11:e februari sen är det adjö och tack för denna tiden. Konsult i 4 år och 7 mån.

En annan pusselbit som verkar hitta sin plats är den för Dumle. Idag när vi var ute och gick lyssnade han mycket bättre på mig. Jag har tagit till mig lite mer av Fredrik Steens ledarskapstips, att leka med hunden. Jag har även alltid en tennisboll redo i fickan som avledningsmanöver. Idag var han ca tio meter framför mig när det kom en annan hund. Denna hunden var också lös. Han stannar till, tror till och med han skvallrar, och blir stående där. Jag kallar på honom och han väljer mig!! Det kändes så himla skönt.

På hemvägen kom det två tjejer i nio-tio årsålder som frågade om det fick klappa honom. Då förklarade jag för dom att det går nog inte eftersom han är lite rädd för nya människor. "Men om vi gör så här" säger ena flickan och sätter sig ner på huk. Samtidigt som jag säger, "vi kan väl testa", är Dumle framme med nosen. Lite reserverad men helt godkänt. Gav tjejerna var sin godis som de fick ge Dumle vilket han åt. Det finns kanske hopp för Dumle också. Nu är det "bara" ensamhetsträningen kvar.

Nu ska jag börja fixa i ordning mig för kvällen. Det blir tjejmiddag hos H i Lindome (nya stället). Får ta det lugnt för jag brukar bli så jäkla full varje gång vi träffas för vi har så himla trevligt.

Dregelvarning

Gud vad jag är sugen på en sån här:

Kolla interiören! Jag är svag för ljus inredning och speciellt skinn.

Att en diesel sedan drar 0,59 vid blandad körning gjorde mig inte mindre intresserad.

Vill ha, vill ha! Johan tycker vi ska vänta *tråkmåns*. :(

Att det är en Saab bryr jag mig inte om, den är fräck. Snyggare än V50 som jag tänkt på innan.

Hade varit skönt med lite bättre komfort (premium) och bättre lastutrymme nu när det blir mycket åkande i vår.

Duktig

Eftersom vädret är som det är och det är gratis provvecka på Friskis så passade jag på att springa lite på löpbandet på Västra Hamngatan. Lämnade Dumle hos Johan och begav mig ner. Alla fem löpbanden var redan fulla så jag värmde upp på crosstrainern i 10 min. Hade tänkt köra 5 km under 5 min tempo och ställde in klockan på 12,1 km/h. Jag ökade strax till 12,2 och sedan succesivt till 13 när det var ca 400 meter kvar. Jag hade jättebra flås men däremot så stummade benen lite. Vet inte om det beror på lågt Hb eller om jag inte är så vältränad och uthållig. Ska köra detta upplägg när tillfälle ges.

Det slutade alltså med att jag sprang 5 km i 4,56 tempo vilket jag är supernöjd över.

När jag sen hämtade Dumle var det dags för promenad men först mat. Eftersom Johan ska på bio ikväll tänkte jag att jag skulle gå en långpromenad så jag begav mig mot Delsjöns golfbana klockan 17. Samma sträcka som jag sprang i förra veckan.

Nu är jag precis hemkommen efter nästa exakt 1,5 timmes poffiprom. Nu känner jag mig jätteduktig!

Imorgon klockan 14 kommer, med största sannolikhet, mitt liv förändras men jag vågar inte ta ut något i förskott än. Skriver om det när allt är färdigt imorgon.

Kom ihåg-inlägg

När Dumle ser andra hundar fokuserar han så mycket på dom så han blir okontaktbar. Det hjälpte med en skenmanöver att kasta bollen framför honom. Då fick han fokus på den istället. Bra att komma ihåg!

Var ute i Delsjön för jag vill en gång för alla lära mig att hitta där. Gick fel två gånger men ingen större fara skedd. Var ute i ca 65 minuter.

Efteråt åkte jag till Ica för att handla fredagsmaten varav jag lämnade honom i bilen. Kände mig superstressad, speciellt när man ska stå och plocka ihop lösgodis. När jag kom tillbaka hade han varit själv i 18 min i bilen. Men när jag väl lyssnade av mobilen när jag kom in var det inte så fruktansvärt farligt. Självklart var han gnällig men det var bitvis helt tyst också. Det viktigaste var väl att han inte eskalerade i stress till ylande. Kanske behöver träna mer på detta? Nu ligger ju temperaturen på nollan så han klarar ju lätt 20 min.

Hade förövrigt gett honom två tuggben men dom hade han inte rört. Inte förvånad precis.

Jag tror jag snart får döpa om den här bloggen till "Dumle med mera". Allt kretsar kring honom numera.

Ledsen

Jag orkar snart inte mer. Jag orkar inte med Dumle.

Brukar ofta ta en snabbdusch innan jag tar ut honom för morgonpromenaden. Idag när jag då inte tog honom direkt, tillräckligt snabbt, blev han rastlös och passade på att bita sönder axelremmen till min Björn Borg handväska jag fått av Johan. Jag blev så jäkla ledsen. Luften gick ur mig. Det här var fan droppen!

Igår bet han av den sista biten på hans koppel så nu finns inget ögla (handtag) kvar. Jag vet att det egentligen är mitt fel som låter sakerna ligga framme men jag trodde faktiskt att han var över det stadiet. Nu kan man inte lite på honom. Han har fullt med tuggleksaker men tydligt går han på det man älskar mest.

Han kan inte vara understimulerat så mycket som jag går, springer och aktiverar honom.

Det tråkiga är ju att han känner av att jag är irriterad. Man ska inte träna honom när man är sur och irriterad då är det lika bra att skita i det.

Angående ensamhetsträningen så ser jag väl just nu en promilles framsteg men det har man ju gjort förut också. Det går att gå ner och slänga soporna nu i 1,5-2 min utan att han säger något. Fast det gäller ju att förbereda lägenheten och lägga ut köttbullebitar som han får leta efter att jag gått.

Igår när jag gick och slängde papper och plast vid återvinningen var jag borta i fem min och då var han också helt tyst förutom ett litet pip efter ca fyra min men det räknar jag inte.

Där står vi idag - max fem minuter efter sju månader. Vi har lagt ner flera tusenlappar på honom med DAP och hundpsykologer. Men inget slår all den tiden jag lagt ner. Jag o r k a r snart inte mera!!

Tänk att bara spontant få åka iväg och kika på reorna på Allum. Gå omkring med Johan och ta en latte på Mamma Mia. Dumle är värre än en bebis, det är han faktiskt. Ett barn kan man åtminstone ta med sig överallt.

Förra året var vi nästan inte alls på Liseberg på grund av honom. Dumle var tänkt att ge oss mycket glädje men nu ser jag bara problem. Jag skulle ta upp agilityträningen igen men nu har jag ingen motivation.

Det är så svårt att sätta sig in i hur det kommer kännas att omplacera honom. Jag kommer vara fruktansvärt ledsen men det kommer även kännas som en sten fallit från bröstet. Tänk vad spontan man kan vara sen. Jag vet att det finns jättebra folk där ute som kan ge honom ett minst lika bra hem som vi, kanske till och med bättre. Men det gör så ont att tänka tanken. Jag har egentligen tagit ett sånt här tungt beslut förut, när vi bestämde oss att ta bort Laban. Det var det värsta jag någonsin gjort. Jag önskar ju att jag aldrig kommer att känna så igen.

Om det blir omplacering kommer det ske genom Hundfrämjandet. Ska nog maila T om detta nu.

Vi har väl tänkt att så länge jag går hemma kan vi fortsätta och ensamhetsträna honom. Men jag vete fan just nu! Hur ska det gå om jag får Klippanjobbet? Då måste vi hitta ett hunddagis till honom för flera tusen kronor. Är det värt det? Jag ser bara problem just nu.

Det känns som Dumle styr våra liv.

Ett livstecken

Som jag misstänkte - nu fick jag ett livstecken från företaget jag varit på intervju hos två gånger. Det damp ner ett mail vid tio tiden i förmiddags att Klippanchefen ville att jag skulle träffa hans chef i Göteborg. Jag ringde upp Göteborgschefen och ska nu på intervju hos denne på torsdag klockan tre.

Det blir alltså min tredje intervju på samma företag. Imorgon har dom tvåmånadersjubileum sedan min första intervju 12 november.

Om man ska analysera så måste det ändå vara positivt att de lägger ner tid och energi på en tredje intervju på mig. Nu är det bara att hålla alla tummar och tassar!

Lämnade Dumle hos Johan på hans jobb idag. Eftersom vi fick lite extra pengar i jul och vi har en del undansparat på vårat räntekonto tänkte vi unna oss en bättre spis. Vi hade redan kikat på en Gorenje på Elgiganten igår söndags som vi fastnade för men den fanns inte i lager. Sen vill man ju inte gå och köpa första bästa så jag åkte till Bäckebol för att kika in på Media Markt. Hittade inget vettigt där plus att säljarna gav ett något osäkert intryck när de inte var säkra på om min bild på våran stickkontakt var till ett 230V eller 400V uttag.

Gick över till Elgiganten som även dom rekommenderade den här Gorenjespisen. Jag bestämde mig för den men då visade det sig att den inte skulle komma in förrens i slutet av februari och det kändes långt fram. När man väl har bestämt sig vill man ju ha en spis direkt. Säljaren var då så snäll att han erbjöd en uppgraderad Gorenjespis till samma pris, 6995 kr. Den hade tidigare kostat 8500 kr! Det var oklart när även denna skulle komma in i lager men den skulle komma tidigare än den första modellen i alla fall.

Nu ska det bli så skönt att få keramikhäll och slippa göra rent mellan gjutgärnsplattorna men vi kommer nog uppskatta varmluftsugnen främst. I våran nuvarande spis bränner man oftast botten om det nu t ex är en sockerkaka eller liknande man bakar. På spisen vi har idag kan man inte läsa av vreden eftersom texten är bortskavd så vi vet inte vilken funktion vi använder. Spisen är troligtvis från 1992 när huset byggdes så med 18 år på nacken har den väl gjort sitt!?

Så här ser spisen ut fast i vitt utförande

Nu när jag hade passning på Dumle passade jag även på att springa vilket inte var det lättaste. Det ligger ett täcke med snömodd över gatorna. En stor del av den kraft man skjuter ifrån med för att ta sig framåt går nästan åt när man sjunker ner i modden. Det slutade med 5:45 tempo på Mölndalsrundan som ändå är ganska flack och lättsprungen. Ute är det minus fem grader - Vill ha barmark nu!

I helgen var vi i Halmstad för att spela in mig i studion. Jag spelade in totalt fyra låtar varav en av dom var en duett med Johan. :)

Vi fick justera sången några gånger men överlag gick det jättebra. Jag kom på att jag kunde lyfta ena hörluren åt sidan så jag hörde mig själv bättre - det var ganska svårt i de lägre regionerna.

Låten jag blev mest nöjd med är Hurt eftersom den var svårast.