Idag klockan 10.00 skrev jag äntligen på anställningspappret till Nordic Water!! Det tog bara fyra intervjuer/möten och tre månader.
Det ska bli så himla skönt att äntligen få slippa vara konsult. Detta hattande med uppdrag på sex månader, 1,5 år osv. Att aldrig få komma till ett arbete där man har sina arbetskollegor och få jobba på ett och samma ställe.
Först blir det upplärning i Klippan i ca tre månader och sedan placering i Sisjön. Bara en sån sak, placering i Sisjön. Nu slipper man åka över till Hisingen och hela vägen till Torslanda. Speciellt skönt när det nu blir tal om trängselavgift i Göteborg om tre år.
Vi har ju alltid sneglat på radhus/hus nere i Lindome/Kållered för det ligger på "rätt" sida om Göteborg med avseende på Johans föräldrar. Vi åker ju mer till dom än till mina. Nu faller det ju sig perfekt då även mitt jobb ligger på södersidan av stan.
Jag var lite oroad att konsultchefen skulle ta uppsägningen fel. Man har ju hört skräckexempel då folk sagt upp sig och han gått i taket. I början när jag ringde lät han irriterad och hade egentligen inte tid att prata men jag kände att jag var tvungen att ta upp uppsägningen idag. Men han tog det jättebra. Han såg heller inte några problem med att jag började det nya jobbet redan om två veckor trots mina två uppsägningsmånader. Men det är klart, varför ska han betala mig lön och tvinga mig gå hemma i två månader för att jävlas. Jag kostar ju företaget bara pengar då.
En stor anledning att han tog det så bra var ju att mitt nya jobb inte "inkräktade" på hans område. Det vill säga om jag sagt upp mig för att börja på ett annat konsultbolag i samma bransch, fordonsbranschen, så hade varit en annan femma tror jag.
Nu ska vi ha avslutningslunch den 11:e februari sen är det adjö och tack för denna tiden. Konsult i 4 år och 7 mån.
En annan pusselbit som verkar hitta sin plats är den för Dumle. Idag när vi var ute och gick lyssnade han mycket bättre på mig. Jag har tagit till mig lite mer av Fredrik Steens ledarskapstips, att leka med hunden. Jag har även alltid en tennisboll redo i fickan som avledningsmanöver. Idag var han ca tio meter framför mig när det kom en annan hund. Denna hunden var också lös. Han stannar till, tror till och med han skvallrar, och blir stående där. Jag kallar på honom och han väljer mig!! Det kändes så himla skönt.
På hemvägen kom det två tjejer i nio-tio årsålder som frågade om det fick klappa honom. Då förklarade jag för dom att det går nog inte eftersom han är lite rädd för nya människor. "Men om vi gör så här" säger ena flickan och sätter sig ner på huk. Samtidigt som jag säger, "vi kan väl testa", är Dumle framme med nosen. Lite reserverad men helt godkänt. Gav tjejerna var sin godis som de fick ge Dumle vilket han åt. Det finns kanske hopp för Dumle också. Nu är det "bara" ensamhetsträningen kvar.
Nu ska jag börja fixa i ordning mig för kvällen. Det blir tjejmiddag hos H i Lindome (nya stället). Får ta det lugnt för jag brukar bli så jäkla full varje gång vi träffas för vi har så himla trevligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar