Dumle

Har inte hunnit blogga någon den senaste tiden. När man kommer hem prioriterar man att laga mat och försöka springa så man inte stendör mitt i Göteborgsvarvet.
Vi skulle omplacera honom på måndag kväll förra veckan. Redan på söndagen hade jag ångrat mig och kände att jag ville ha mer tid. Men jag var fortfarande väldigt kluven för jag visste att jag inte hade orkat träna honom helt själv. När det sedan hinner bli måndag så pratade jag med Johan under dagen och han stöttade mig i mitt beslut till hundra procent. Han sa att om jag inte var redo så skulle vi behålla honom och jobba lite till. Och han skulle självklart hjälpa till med allt vad det innebar.
Under helgen hade jag fått ett andningshål och lite distans till allt. Jag fick många nya idéer om ensamhetsträning. Dessutom letade jag upp en kvinna som hade svarat på en tråd på vovve.net. I hennes inlägg var det var ord och inga visor så jag tänkte att om hon är så spydig så borde hon kunna hjälpa mig.

Nedan är hennes inlägg:
Om du verkligen tycker om din hund så ser du till att lösa detta enkla problem. Tycker du inte om den så ska du lägga över problemet på någon annan som kanske kan tycka om hunden! Jag är hård, men rättvis och bor i Göteborg. Vilken klubb är du med i? Är vi klubbkamrater?

Det visade sig att hon var instruktör på min klubb (SBK Göteborgsavdelningen). Jag tog kontakt med henne och igår var hon hemma hos oss.
Hennes metod var att vara väldigt tydlig mot honom när vi skulle gå. Vi ska säga ”du stannar hemma” med barsk ton innan han börjar stressa upp sig. Helst ska man säga det flera gånger för att vara övertydlig. Vi ställde oss ifrån dörren en bit men ändå så vi kunde höra honom när han började gå upp i röstläge (lite smågnäll var ok). Jag stormade då in och fyade honom riktigt ordentligen och sa ”gå och lägg dig”. Han blev helt paff och blev så rädd så han kröp ihop till en liten boll.
Andra gången vi provade gick det förvånansvärt bra men det har det ju gjort förut. Om vi nu gör detta kontinuerligt så ska det inte ta mer än en vecka (en vecka!!) innan vi kan lämna honom längre perioder enligt henne.
Hon menar att han inte är rädd när vi lämnar honom (det är ju trots allt hans eget hem) utan det är bara dumheter han satt sig till med.
Detta blir tredje gången gillt – hon är den tredje personen vi anlitat. Om detta nu inte fungerar, då fungerar ingenting känns det som.

Om inte Johan hade pushat mig att orka lite till förra måndagen hade jag inte haft Dumle nu. Johan till och med ringde intressenten och styrde av allt i sista minut– han är världens bästa man!