Träningsförbud - igen!

Idag var det dags för uppföljning med doktorn. Johan följde också med.

Hon sa att jag svarat positivt på järntabletterna och att jag nu var uppe i ett normalt värde.
Dessvärre gav det sista avföringsprovet dåligt resultat. Jag blöder fortfarande någonstans inifrån. Två av tre prover visade positivt denna gång.

Hon har därför skickat mig på remiss till Östra sjukhuset där de ska gå in med instrument både från det ena och andra hållet. När de ska titta mig i magen kommer jag inte få bedövning! Vill inte ens tänka på det...

Sen skulle hon känna och klämma på mig. Ja, då kan du ta av dig byxorna och lägga dig med ansiktet mot väggen. Det kändes värre än hos gynekologen!
Här ser jag att du har lite hemorrojder. Hemorrojder, jag!? Det låter som man misskött sin kropp, det är ju något syndigt att ha det. Knarkare och alkoholister har bara sånt.
När jag sedan googlade på det visade det sig att det inte var så allvarligt och de flesta svenskar får det någon gång i livet.

Eftersom vi inte hittat källan till varför jag förlorar blod (för det berodde ju inte på mensen) så råder härmed träningsförbud - igen!!
Hon ville inte att jag skulle anstränga mig så hädanefter blir det promenader igen.
Man kanske kan träna yoga eller något lugnare?

Sen var det dags för en jäkla massa blodprov. När syster tog mina uppgifter och printade ut alla prover trodde jag att jag skulle smälla av. Såg ut till att var ca åtta prov eller något. Hon började plocka fram alla rör och påpekade att jag hade sååå fina kärl. Nej! Jag vill inte höra något om det!

Som tur var Johan med och höll min hand. Vi började prata vi tre och för en stund kändes allt jättebra, detta klarar jag trodde jag. Det måste varit under det sista provet som jag tappade koncentrationen för då kom illamåendet, usch! Hon fick sänka ner mig i stolen och Johan fick hämta vatten till mig. Där halvsatt jag i ca fem minuter helt svimmfärdig och sex provrör senare.

Vid snabb koll visade det sig att mitt Hb låg på 122 nu, yes!! Sen får vi se vad de andra proven säger. Det var allt ifrån glukosintolerans till magsår.

//

Sen var det dags för en promenad med S i Skatås. Vi träffades vid 12 och gick runt Härlanda tjärn.
I slutet av slingan började jag få ont i magen, typ magknip. Det var ingen mensvärk och inte sån värk när man har bråttom till toa.
Eftersom jag bara ätit frukost trodde jag att det berodde på att jag var hungrig. Hade gärna hittat på något mer med S men jag kunde inte.
När jag kom hem tog jag lite av köttbullarna och potatisen som jag gjorde igår. Magknipet försvann inte och jag kunde inte äta upp, dessutom frös jag. Detta påminde om en influensa.
Jag fick helt enkelt bädda ner mig med hinken i beredskap.
Vaknade till ett par tre gånger med bibehållen smärta. Nu, tre timmar senare vid 17 vaknade jag igen, utan att känna något alls. Skitskumt!
Kan det bero på det stora blodprovet eller var det något helt annat!?

Nu väntar jag på Johan för lite fredagsmys.