Ensamhetsproblemet som löstes (?)

Vi börjar se framsteg, stora sådana till och med.

När jag hämtade Dumle när han var ca 3,5 månad så började jag så smått ensamhetsträna honom efter ca en och en halv vecka hemma hos oss. Men jag såg aldrig några större framsteg. Började smått i 30 sekunders intervaller och tror jag kom upp som mest mellan 8-10 minuter när det gick som bäst men alltid följt av bakslag efter bakslag. Vet att jag bloggat om ett enskilt tillfälle då han klarade 20 minuter och det var när jag stod på andra sidan fönstret och sa ”gå och lägg dig” argt ett par gånger. Inte visste jag då att detta var en metod jag skulle fortsatt med.

Under åtta månader från och med juni 2009 till och med februari 2010 har jag tränat och tränat honom. Jag gråtit, varit frustrerad, tänkt på omplacering både en och tio gånger, testad alla möjliga metoder, sökt tips och tröst på forumet vovve.net, kopplat in två olika hundspykologer, kört Amichein bonding metoden och varit två timmar ifrån att lämna ifrån mig honom. Inte visste jag att svaret på mina problem var närmare än jag trodde.

I januari fick jag, enligt mig, en ganska kaxig och spydig kommentar från en kvinna på vovve. Hon sa att om jag tycker om min hund så ser jag till att lösa detta enkla problem. När man är arg och ledsen och framförallt frustrerad läste jag svaret men la inte ner någon större tid att kontakta denna kvinna. Det krävdes att Dumle var en hårsmån från att bli omplacerad att jag skulle vara tillräckligt desperat och testa vad som helst. Jag tog kontakt med henne. Hon heter Carina Romland bor i Mölnlycke och har jobbat med hundar i 30 år. Hon har samarbetat med de duktigaste hundpsykolger och är utbildad sbk-instruktör. Hon är även uppfödare till schäfrar under namnet Kaymix. Hennes hemsida finns här: http://hund-cina.dinstudio.se/

Hon kom hem måndagen 19 april för två veckor sen och hjälpte oss under en timmes tid. Hon sa att om vi tränar honom kontinuerligt tar det en vecka (!) tills vi kan lämna honom själv i två till tre timmar. Under rådande omständigheter (pendling och jobb i Klippan) har vi inte kunnat träna honom kontinuerligt men man har märkt framsteg hela tiden. Idag till exempel var vi och handlade i 35 min och på inspelningen är han helt tyst och ligger även bitvis i sängen i sängen och sover. Han är inte helt och hållet avslappnad eftersom har rör sig lite fram och tillbaka i hallen men det är en 100%-ig förbättring. I vanliga fall hade han stått och ylat/skällt vid dörren inom 10 minuter och absolut inte ens kommit på tanken att ligga i sängen. Jag önskar av hela mitt hjärta att detta kommer hålla i sig och vi till slut kan ha ett vanligt fungerande liv – tillsammans med Dumle.

Det roliga är att överallt där man läser så står det precis tvärt om vad Carina har sagt. Det vill säga lär hunden att vara själv i ett annat rum, avdramatisera ytterdörren, gå ut i 30-60 sekunders intervaller i börjar osv. osv. Jag köpte boken ”Rädsla och separationsångest hos hund” av Kerstin Malm (fil. doktor i hundetologi) och där står det likadant. Det verkar som om ju mer man lär sig desto snurrigare blir man. Lite vanligt bondförnuft hade nog gjort susen. Jag fick bland annat lära mig av alla att; vad du är gör, vad du absolut inte får göra är att gå in till hunden när den låter.

Jag skiter i om folk tycker att metoden är fel på något sätt, bara det hjälper oss.

Jag rekommenderar varmt alla som har något slags problem med sina hundar att ta kontakt med Carina. Hon är bäst!