Ulcerös colit?

I fredags fick jag en tid som någon avbokat. Idag klockan 7.50 var jag på plats på Frölunda specialistsjukhus tillsammans med Johan.
Äntligen fick jag en tid till gastro- och rektoskopi. Trodde först att jag skulle genomgå en koloskopi också men tydligen inte. Det blev en rektoskopi istället.

Det dröjde inte länge i väntrummet innan de kallade på mig. Dessvärre fick inte Johan följa med in – det tyckte jag var jobbigt.

De sprayade mig i halsen med tandläkarbedövning. I ren reflex fick jag en kväljning. Den började verka direkt.
Det kändes helt tjockt i halsen och jag hade svårt att svälja. Jag fick hela tiden koncentrera mig på att inte få panik och försöka andas. Sköterskan frågade mig om jag hade en sista fråga innan de satte igång, då frågade jag om Johan fick följa med in, men det gick tyvärr inte.
Bedövning var bara en struntsak av vad som skulle ske härnäst…

Vi väntade några minuter på doktorn tills han kom in. Han undrade lite om min orsak då remissen varit tunn på information. Jag förklarade förloppet.

Sen skulle jag lägga mig ner på kudden på sidan. Instrumentet var en tjockt svart gummislang med mått på för varje decimeter.
Denna började han sedan långsamt föra ner i halsen – det var fruktansvärt.
Jag fick kväljningar och "spy-attacker" hela tiden och mina ögon sprutade av tårar och ur munnen kom det massa saliv. Till slut kom jag på att jag skulle blunda så jag inte såg när han förde in den bit för bit. Det hjälpte faktiskt. Jag koncenterade mig hela tiden på att andas.
Han höll nog på i ca 4-5 minuter. Som tur var hade jag två sköterskor som lugnade mig.
Jag kunde höra honom säga att han såg ärrbildningar.
Sen förde han ur intrumentet och det var en jättelättnad. Jag fick snyta mig och torka bort saliv.
Han berättade att han sett ärrbildningar i övre magmun och att jag hade en liten blödning där nu. Han hade först inte sett den när han gick ner men på vägen upp noterade han det. Han trodde blödningen berodde på att jag haft såna starka kväljningar när han förde ner instrumentet och att jag tillfälligt skadat mig.
Han avrådde mig att utföra sporter med slag på kroppen så som kampsporter. Jag skulle heller inte äta stora portioner.

Sen var det dags från andra hållet. Hade läst på innan att det inte skulle kännas något men det var ett felaktigt påstående. Han förde in någonting som han skulle blåsa upp, f*n vad ont det gjorde. När han sedan skulle ta ett cellprov (biopsi) skrek jag "AJ" jättehögt. Det verkade som om de reagerade när jag ojade mig. Kanske är så att det inte ska kännas något. Ingen av sköteskorna var uppe vid mitt huvud vid denna undersökning så jag kanske var extra känslig där?

Efteråt berättade han att det inte såg bra ut. Det såg irriterat ut.
Han misstänkte att det var Ulcerös Colit eller något liknande, dvs blödande tjocktarmsinflammation.
Han kunde självklart inte veta med all säkerhet utan det skulle proven få visa.
Jag kommer med mycket stor sannorlikhet även få utföra en koloskopi där de går in med ett mycket längre föremål. Detta blir nog efter provsvaren isf.
Läste på om det – då får jag ta ledigt hela dagen och sen och jag får inte köra bil. Jag kommer kräva lugnande då eftersom rektoskopin var så fruktansvärt obehaglig.

Jag var noga med att fråga honom om min träning. Det skulle vara fritt fram att träna igen bara det inte gjorde ont någonstans plus att jag inte utför något som liknar kampsport. Detta för att skydda ärrbildningen i magmunnen så den unte utveckas till bråck.

Efter läkarbesöket åkte jag och Johan hem. Behövde få i mig lite mat och ta bort tvättbjörnseffekten efter mascaran som gjort avtryck under mina ögon efter gastroskopin. Väntade till 9.45 tills jag åt – då skulle bedövningen släppt helt.
Det blev lyxfrukost med bröd, skinka, ost, juice, kaffe och kokt ägg.

Ikväll kanske jag ska känna lite på löpningen :)

Hela den här undersökningen var skitjobbig men jag vill ändå berätta om det värsta jag gjort i mitt liv – när jag opererade bort mandlarna.
Nedanstående text är hämtad från Lunarstorm när jag skrev dagbok där.




9 feb 2005

Jag har svinont i halsen, jag har svårt att svälja och jag kan inte prata. Dessutom mår jag illa.

Ingång 1, uppgång A, vån 5.Klockan 24.00 dagen innan började jag min fasta.
Jag kom till sjukhuset klockan 8.00 och blev visad mitt rum. Innan så trodde jag att jag inte skulle sova över men det förstår jag nu.
Jag skulle duscha i en speciell tvål, bakteriedödande. Efter duschen kom läkaren och talade om för mig när ungefär på dagen jag skulle opereras, ungefär 10.30, 11.00. Så det var bara att vänta, Tobias höll mig sällskap och köpte en tidning till mig.

Kockan 10.00 får jag min första medicin, lugnande, smärtstillande och alvedon. Jag blev väldigt trött och hade svårt att hålla mig vaken. Nu är det dags sa dom och började köra bort mig till operationssalen, klockan var ca 11.00.
Där fick jag träffa två barnsliga narkossköterskor som var 40+. Dom behandlade mig som en barnunge men det var kanske deras knep för att hålla mig lite lugnande. Jag fick på mig en grön mössa och då sa dom välkommen till ”oss-med-gröna-mössan-klubben”.
Jag kördes in och lades över till operationsbordet. Dom visade mig syrgasmasken, som var i bebislila färg, och förklarade hur de skulle använda den.Sen satte det en skitstor kanyl i handen men jag var så groggy att jag inte brydde mig så mycket. De talade om att de skulle ge mig en spruta så jag skulle känna mig konstig.
Det gjorde jag, hela kroppen blev varm och jag blev yr, kanylen sitter på min vänstra hand men värmen började i höger sida. Sen minns jag inget mer.
Klockan var 11.15.

Vid 14-tiden vaknade jag upp och började fundera om jag verkligen hade opererats, jag hade inte ont, ända till någon frågade mig något, hela munnen var uppsvullen och jag fick inte fram ett ljud knappt. Där låg jag ca en timme och de frågade hela tiden om jag behövde gå på toa vilket jag inte behövde.

Jag var uppkopplad på dropp från kanylen i min vänstra hand. Nu körde de mig tillbaka till mitt rum, jag hade vaknat till. Jag kom på att jag borde kanske kissa lite ändå, jag hade svårt och känna om jag var kissnödig eller inte.
Det var det värsta som kom att hända.
Väl när jag hade stigit upp och gick mot toaletten började jag må illa. Jag satte mig ner på ringen och försökte kissa, istället började jag spy som en kalv. Det första föremålet jag såg var sop-påsen som sitter på väggen. Jag måste spytt upp en halv liter. Det var brunt. De förklarade att jag svalt mkt blod och att min mage inte tålde det.
Det var inte sista gången jag spydde den dagen.Efteråt kändes allt mkt bättre.

Jag fick äta en bägare med glass och dricka vatten och kall nyponsoppa. Jag hade det hur bra som helst, jag körde igen hela kvällens program på tv3, allt från Fame Factory, Top model till The Swan.
Vid halv 10 tiden på kvällen händer det två saker samtidigt. Jag får en rumskamrat som kommer in med pojkvän och hennes morsa. Samtidigt ringer min telefon som jag kopplat in, jag vänder mig om (jag rör på mig) och svarar. Det var Tobias föräldrar som frågade hur jag mådde, samtalet varade bara i ca 30 sekunder med illamåendet blev större och större.
Nu spydde jag upp allt jag hade ätit, det var så retligt för precis när folk kom in började jag kräkas. Som tur var fanns det sköterskor som sprang med såna där pappföremål som jag kunde spy i. Sen mådde jag bättre igen.

Flickan brevid hade kommit in för han hade blödningar i halsen. Klockan 23 somnade jag men vaknade vid 1 tiden på natten av att flickan hade problem. Hon spottade och hade sig och kallade på syster. Mamman som sov i en säng brevid vaknade också. Hon hade börjat blöda ur halsen och hon blev genast ivägskickad till operation.

Någonstans där under natten kallade jag också på syster, jag hade spytt upp all min alvedon så jag hade fruktansvärt ont. Jag fick ett storpiller som jag fick placera dit själv, blä. Det sved men sen så somnade jag.Tobias hade visst varit med mig efter operationen men jag kom inte ihåg så mycket. Han gav mig lite presenter, han hade visst suttit brevid mig i flera timmar och strukit mitt hår. Klockan 8.oo på morgonen fick jag frukost, det var bl a en god välling som jag fick i mig. Den här gången kunde jag behålla maten. De sa att jag kunde stanna så länge jag ville men jag bestämde mig att åka hem efter lunchen. Tobias åkte från Lerum för att hämta mig så han kom inte förrän 13. Jag var lite sur men det gick över sen.

Nu går jag på en massa medicin och ska ta ett smärtstillande piller om 20 min.Jag utsöndrar så mycket saliv så jag sitter med en ”spott-handuk” just nu.
Jag vill bara bli bra nu, jag hatar att må illa.