Tankar kring varvet

Var ute och sprang igår – 7,5 km. Denna gången kände jag mig inte så trött som jag gjorde i förra veckan då jag inte hade sprungit på fem veckor. Tiden var ok också, 5:39 tempo.

Ibland känns det meningslöst att springa. Så länge jag inte fått ordning på kroppen kanske jag springer i onödan.

Lade ner så mycket tid på långpass, intervaller och backpass. Inte helt åt skogen men man vill ju se resultat när man tränar.
Tyckte det var så konstigt att alla lovordade intervaller och att det var så fruktansvärt bra – för mig hände ingenting. Jag till och med blev sämre – Nu vet jag ju varför!

Ska man köra igenom hela proceduren igen med att bygga upp inför långpass? 10 km, 12 km, 15 km osv.
Känner att varvet närmar sig med stormsteg!
Jag vill ju springa men frågar är hur det kommer gå. Jag kommer ju inte förbättra mig precis.

Tycker det är jobbigt att jag sen ska förklara mig när min tid var sämre;
Jo, det är ju så att jag har varit sjuk – under minst halva 2008. Har haft lågt Hb-värde och haft träningsförbud för doktorn. Bla, bla, bla…

När jag sprang igår tänkte jag att jag kanske ska hoppa varvet. Nu när Johan kommit igång och träna kanske jag inte har tid och lust att springa tre gånger i veckan och träna två gånger på F&S. Jag vill så gärna träna med honom hela tiden – så många pass som möjligt!
Är viktigt att vi tränar tillsammans nu – svårare för honom att komma igång själv annars.

Kan inte hjälpa att jag ställer höga krav på mig. Men jag vet att jag kommer att bli besviken om jag får en sämre tid än förra året. Jag vet också att jag kommer att bli besviken om jag inte springer. Svårt beslut. Känns som man liksom gett upp om man skiter i varvet.

Pengarna jag lagt ut blir nog inga problem att få tillbaka. Ber bara doktorn skriva ut ett intyg som säger att jag är sjuk.
Vem vet, jag kanske får träningsförbud igen i o m en eventuell medicinering.

I förra veckan tog jag blodprov.
Håller mig ovanför 120 strecket vilket är bra. Hade då 124 fast jag vet att det är på konstgjord väg – om jag inte ätit tabletterna hade det sjunkit igen.

Nu till något roligare…
Igår var jag, Johan A&S ute och såg på stand-up på Scandic Rubinen. Vi såg Batra och Robin. Det var jättetrevligt och jag skrattade en hel del.
Skrattade faktiskt mest när Robin uppträdde.
Innan showen skulle vi äta men det verkade helt hopplöst att få bord då vi inte beställt bord i förväg. Vi tänkte använda Enjoykorten också.
Tillslut hamnade vi på restaurang Picasso – vilket bottennapp. Har varit där förut men då tyckte jag det var ok.
Jag, Johan och S beställde Entrecote. För det första tog det ca 45-50 min innan vi fick maten och när vi väl fick den var köttet nästan helt rött trots att vi hade bett om medium well.
Den enda som var någotlunda nöjd var A som tog hamburgare.
Vi hann till showen i tid iaf.

När vi sedan skulle lämna stället träffade jag S, REM och RVG där. R gjorde sin sista dag imorgon som ECC och var på besök i Sverige.
Blev glatt överraskad när jag såg dem! :)

Ikväll ska jag och Johan på bio – Män som hatar kvinnar. Ska bli kul!

Skönt med helg snart!

Första löpningen

Nästan 5 veckor sen jag sprang nu. Verkade inte vara helt hopplöst även fast jag började känna mig trött från mitten och framåt. Allt som allt sprang jag i 5:40 tempo :) det är jag supernöjd med!
Vädret var värre med minus 4,5 - det kändes i lungorna.

Läste igenom min kallelse till koloskopin. Jag ska dricka laxerande vätska 4 liter (!) på 4 timmar (!!). Är det ens möjligt? Jag tror jag kommer spy.
Ska se om man kan få något annat.
Dagen innan undersökningen ska jag sluta äta vid 13. Klockan 13 !! Hur ska jag klara mig utan mat?? Kommer bli alldeles snurrig, svag och ilsk ;) *sorry Johan*

Idag beställde jag tasskor till Laban. är trött på allt grus som han drar in. Heller inte bra att man duschar honom hela tiden eftersom han har haft problem med våteksem och att pälsen även luktar unket.
Dom kommer förhoppningsvis på posten om några dagar. 319 kr fattigare.

Ulcerös colit?

I fredags fick jag en tid som någon avbokat. Idag klockan 7.50 var jag på plats på Frölunda specialistsjukhus tillsammans med Johan.
Äntligen fick jag en tid till gastro- och rektoskopi. Trodde först att jag skulle genomgå en koloskopi också men tydligen inte. Det blev en rektoskopi istället.

Det dröjde inte länge i väntrummet innan de kallade på mig. Dessvärre fick inte Johan följa med in – det tyckte jag var jobbigt.

De sprayade mig i halsen med tandläkarbedövning. I ren reflex fick jag en kväljning. Den började verka direkt.
Det kändes helt tjockt i halsen och jag hade svårt att svälja. Jag fick hela tiden koncentrera mig på att inte få panik och försöka andas. Sköterskan frågade mig om jag hade en sista fråga innan de satte igång, då frågade jag om Johan fick följa med in, men det gick tyvärr inte.
Bedövning var bara en struntsak av vad som skulle ske härnäst…

Vi väntade några minuter på doktorn tills han kom in. Han undrade lite om min orsak då remissen varit tunn på information. Jag förklarade förloppet.

Sen skulle jag lägga mig ner på kudden på sidan. Instrumentet var en tjockt svart gummislang med mått på för varje decimeter.
Denna började han sedan långsamt föra ner i halsen – det var fruktansvärt.
Jag fick kväljningar och "spy-attacker" hela tiden och mina ögon sprutade av tårar och ur munnen kom det massa saliv. Till slut kom jag på att jag skulle blunda så jag inte såg när han förde in den bit för bit. Det hjälpte faktiskt. Jag koncenterade mig hela tiden på att andas.
Han höll nog på i ca 4-5 minuter. Som tur var hade jag två sköterskor som lugnade mig.
Jag kunde höra honom säga att han såg ärrbildningar.
Sen förde han ur intrumentet och det var en jättelättnad. Jag fick snyta mig och torka bort saliv.
Han berättade att han sett ärrbildningar i övre magmun och att jag hade en liten blödning där nu. Han hade först inte sett den när han gick ner men på vägen upp noterade han det. Han trodde blödningen berodde på att jag haft såna starka kväljningar när han förde ner instrumentet och att jag tillfälligt skadat mig.
Han avrådde mig att utföra sporter med slag på kroppen så som kampsporter. Jag skulle heller inte äta stora portioner.

Sen var det dags från andra hållet. Hade läst på innan att det inte skulle kännas något men det var ett felaktigt påstående. Han förde in någonting som han skulle blåsa upp, f*n vad ont det gjorde. När han sedan skulle ta ett cellprov (biopsi) skrek jag "AJ" jättehögt. Det verkade som om de reagerade när jag ojade mig. Kanske är så att det inte ska kännas något. Ingen av sköteskorna var uppe vid mitt huvud vid denna undersökning så jag kanske var extra känslig där?

Efteråt berättade han att det inte såg bra ut. Det såg irriterat ut.
Han misstänkte att det var Ulcerös Colit eller något liknande, dvs blödande tjocktarmsinflammation.
Han kunde självklart inte veta med all säkerhet utan det skulle proven få visa.
Jag kommer med mycket stor sannorlikhet även få utföra en koloskopi där de går in med ett mycket längre föremål. Detta blir nog efter provsvaren isf.
Läste på om det – då får jag ta ledigt hela dagen och sen och jag får inte köra bil. Jag kommer kräva lugnande då eftersom rektoskopin var så fruktansvärt obehaglig.

Jag var noga med att fråga honom om min träning. Det skulle vara fritt fram att träna igen bara det inte gjorde ont någonstans plus att jag inte utför något som liknar kampsport. Detta för att skydda ärrbildningen i magmunnen så den unte utveckas till bråck.

Efter läkarbesöket åkte jag och Johan hem. Behövde få i mig lite mat och ta bort tvättbjörnseffekten efter mascaran som gjort avtryck under mina ögon efter gastroskopin. Väntade till 9.45 tills jag åt – då skulle bedövningen släppt helt.
Det blev lyxfrukost med bröd, skinka, ost, juice, kaffe och kokt ägg.

Ikväll kanske jag ska känna lite på löpningen :)

Hela den här undersökningen var skitjobbig men jag vill ändå berätta om det värsta jag gjort i mitt liv – när jag opererade bort mandlarna.
Nedanstående text är hämtad från Lunarstorm när jag skrev dagbok där.




9 feb 2005

Jag har svinont i halsen, jag har svårt att svälja och jag kan inte prata. Dessutom mår jag illa.

Ingång 1, uppgång A, vån 5.Klockan 24.00 dagen innan började jag min fasta.
Jag kom till sjukhuset klockan 8.00 och blev visad mitt rum. Innan så trodde jag att jag inte skulle sova över men det förstår jag nu.
Jag skulle duscha i en speciell tvål, bakteriedödande. Efter duschen kom läkaren och talade om för mig när ungefär på dagen jag skulle opereras, ungefär 10.30, 11.00. Så det var bara att vänta, Tobias höll mig sällskap och köpte en tidning till mig.

Kockan 10.00 får jag min första medicin, lugnande, smärtstillande och alvedon. Jag blev väldigt trött och hade svårt att hålla mig vaken. Nu är det dags sa dom och började köra bort mig till operationssalen, klockan var ca 11.00.
Där fick jag träffa två barnsliga narkossköterskor som var 40+. Dom behandlade mig som en barnunge men det var kanske deras knep för att hålla mig lite lugnande. Jag fick på mig en grön mössa och då sa dom välkommen till ”oss-med-gröna-mössan-klubben”.
Jag kördes in och lades över till operationsbordet. Dom visade mig syrgasmasken, som var i bebislila färg, och förklarade hur de skulle använda den.Sen satte det en skitstor kanyl i handen men jag var så groggy att jag inte brydde mig så mycket. De talade om att de skulle ge mig en spruta så jag skulle känna mig konstig.
Det gjorde jag, hela kroppen blev varm och jag blev yr, kanylen sitter på min vänstra hand men värmen började i höger sida. Sen minns jag inget mer.
Klockan var 11.15.

Vid 14-tiden vaknade jag upp och började fundera om jag verkligen hade opererats, jag hade inte ont, ända till någon frågade mig något, hela munnen var uppsvullen och jag fick inte fram ett ljud knappt. Där låg jag ca en timme och de frågade hela tiden om jag behövde gå på toa vilket jag inte behövde.

Jag var uppkopplad på dropp från kanylen i min vänstra hand. Nu körde de mig tillbaka till mitt rum, jag hade vaknat till. Jag kom på att jag borde kanske kissa lite ändå, jag hade svårt och känna om jag var kissnödig eller inte.
Det var det värsta som kom att hända.
Väl när jag hade stigit upp och gick mot toaletten började jag må illa. Jag satte mig ner på ringen och försökte kissa, istället började jag spy som en kalv. Det första föremålet jag såg var sop-påsen som sitter på väggen. Jag måste spytt upp en halv liter. Det var brunt. De förklarade att jag svalt mkt blod och att min mage inte tålde det.
Det var inte sista gången jag spydde den dagen.Efteråt kändes allt mkt bättre.

Jag fick äta en bägare med glass och dricka vatten och kall nyponsoppa. Jag hade det hur bra som helst, jag körde igen hela kvällens program på tv3, allt från Fame Factory, Top model till The Swan.
Vid halv 10 tiden på kvällen händer det två saker samtidigt. Jag får en rumskamrat som kommer in med pojkvän och hennes morsa. Samtidigt ringer min telefon som jag kopplat in, jag vänder mig om (jag rör på mig) och svarar. Det var Tobias föräldrar som frågade hur jag mådde, samtalet varade bara i ca 30 sekunder med illamåendet blev större och större.
Nu spydde jag upp allt jag hade ätit, det var så retligt för precis när folk kom in började jag kräkas. Som tur var fanns det sköterskor som sprang med såna där pappföremål som jag kunde spy i. Sen mådde jag bättre igen.

Flickan brevid hade kommit in för han hade blödningar i halsen. Klockan 23 somnade jag men vaknade vid 1 tiden på natten av att flickan hade problem. Hon spottade och hade sig och kallade på syster. Mamman som sov i en säng brevid vaknade också. Hon hade börjat blöda ur halsen och hon blev genast ivägskickad till operation.

Någonstans där under natten kallade jag också på syster, jag hade spytt upp all min alvedon så jag hade fruktansvärt ont. Jag fick ett storpiller som jag fick placera dit själv, blä. Det sved men sen så somnade jag.Tobias hade visst varit med mig efter operationen men jag kom inte ihåg så mycket. Han gav mig lite presenter, han hade visst suttit brevid mig i flera timmar och strukit mitt hår. Klockan 8.oo på morgonen fick jag frukost, det var bl a en god välling som jag fick i mig. Den här gången kunde jag behålla maten. De sa att jag kunde stanna så länge jag ville men jag bestämde mig att åka hem efter lunchen. Tobias åkte från Lerum för att hämta mig så han kom inte förrän 13. Jag var lite sur men det gick över sen.

Nu går jag på en massa medicin och ska ta ett smärtstillande piller om 20 min.Jag utsöndrar så mycket saliv så jag sitter med en ”spott-handuk” just nu.
Jag vill bara bli bra nu, jag hatar att må illa.

Min pulsklocka plus en vinst

Idag dammade jag av min gamla pulsklocka som legat och skräpat för att jag inte förstått mig på den. Till slut fick jag igång den och det var fascinerande. Hade en vilopuls på runt 60 :)

Anledningen till detta var att jag pratade med doktorn idag. Kände att jag fick mer info ur henne nu. Hon sa bl a att träningsförbudet var egentligen att jag inte skulle köra hårda pass utan ta det lugnare. I dagsläget vet hon inte vart eller hur det blöder, eller om det blöder alls. I en försiktighetsåtgärd har jag nu fått veta att min puls inte får sticka över 130.
Skitbra med andra ord! Nu kan jag träna ändå, bara jag håller koll på pulsen.
Dessutom har hon skickat ut ny remiss till Frölunda för de är så sega på Östra. Hoppas på snabbare tid där. Ska även på undersökning igen hos doktorn den 23 feb.

Det första jag frågade på funbeat var vilka träningar man kan hålla sig till för att inte överstiga 130. Så nu ska jag köra crosstraining och kanske långpass *yes* ;)
Tänkte även prova på power walk och styrketräning. Bara inte pulsen sticker iväg uppåt är det ju lugn.

Till en annan sak.
Johan vann biljetter idag till melodifestivalen, delfinalen i Göteborg!!
Han hörde en tävling i P4 på jobbet där han mailade in de rätta svaren. Kort därefter ringer de upp honom varav han vann.
Jag är så stolt över min bejjb, han är så duktig!!
När jag hämtade biljetterna såg jag till min förvåning att det var platser på parkett, rad 12!!
Vi hade dock redan biljetter tillsammans med Johans föräldrar, bror och hans sambo så det hade blivit dumt att sära på oss.
Vi la ut dom på blocket för 1500 spänn, annars kostar dom 1045 i ordinariepris. Efter någon timme ringer en snubbe som prutade och köpte dom för 1200. 5 min senare ringer en annan gubbe men då var jag tvungen att säga att de var sålda. Lite dumt ändå men man var ju rädd att inte få dom sålda.
Imorgon kommer dom och hämtar dom.

Idag har jag avklarat första arbetsveckan efter min långa semester. Gick alldeles utmärk och jag kom in i jobbet snabbt. Värre var det med sömnen men jag har nog vant mig nu.

Första arbetsdagen började med gråt

Första jobbdagen idag efter 6 veckors ledighet.

För det första så har jag sovit dåligt inatt. Vaknade flera gånger och tittade på klockan. Drömde om hjärtoperationer efter att ha sett filmen Seven pounds.

Eftersom bilen var inne på reparation efter mitt lilla möte med McDonalds drive-in påle så bestämde jag mig att ta bussen hela veckan. Jag skulle ju inte få bilen på hela veckan.

Kollade ut dagen innan att klockan 7:07 skulle jag åka 159:an från Olskrokstorget till Torslanda TK och vara framme 7:41. Kanske lite sent, brukar vara på jobbet mellan 7-7:15 med det fick gå - jag har ju varit långledig.
Var med god marginal nere vid torget ca 7:00. Det var ganska kallt ute, säker minus 5 grader. Började frysa lite och tittade på klockan, 7:07 på mobilen - ingen buss.
Efter en stund stod det att den skulle komma om 8 min, då var kl 7:09 kanske. Började bli smått irriterad men stod snällt kvar och väntade. När de 8 minuterna gått och det stod ytterligare 8 min började jag bli riktigt sur. Ringde Johan och beklagade mig och sa att jag hatar kollektivtrafik.
När klockan hade samma tid som den andra avgångstiden på buss 159 avgång 2 (ca 7.35) så fick jag spelet. Kände frustrationen komma krypande. Ringde Johan igen och kände att jag jagade upp mig och i ren frustration började jag gråta. Brukar oftast vara på jobbet kl 7 och hade dessutom varit långledig. Ville göra gott intryck när jag väl kom tillbaka!
Nu var det dags att kolla upp andra avgångar.
Johan som var hemma för att ta emot Comhem kollade tider och konstaterade att jag kunde ta 156:an som gick om 5 min och byta vid Centralstationen. När klockan visade på 0 (noll) minuter kvar och sedan strax slog om till 34 min kvar igen då orkade jag inte mer. Var så fruktansvärt förbannad och frustrerad. Ringde Johan igen och började gråta. I all frustration övervägde jag t o m att ta cykeln och det tar 1 timme. Fan, jag kokade av ilska.
Johan hade under tiden kollat upp att om trafiken uteblir under 20 min så får man ersättning upp till 300 kr. Det fanns inget annat val än att beställa en taxi. Efter 5 min satt jag i en taxi till Torslanda. Då hade jag stått i 1 timme i minusgrader.
Kl 8.20 går jag in på kontoret och 331 kr fattigare.
Det är inte första gången jag råkar ut för något med kollektivtrafiken.
Jag säger aldrig mera sån jävla kollektivtrafik!! Aldrig!!!

Snacka om att jag blev glad när de ringde från Volkswagen och sa att min bil var färdig idag! :)
Min pärla...

Annars gick jobbet jättebra och dagen gick fort. Kändes som om jag var tillbaka på nolltid.
I eftermiddag kände jag att jag blivit förkyld - jävla skit.

När jag kom hem överraskade Johan med hämtmat från finare restaurang. Det blev vin och bandpasta med salami, parmaskinka, mozarella, champinjoner och basilika. Nu ska vi gå på Flickorna Kanolds choklad med kaffe. Mmm.

Han är underbar min Johan!