Dumle - ett småbarn?

Det slog mig precis när jag läste en blogg om en gammal klasskompis och hennes två små barn. Att ha Dumle är precis som om ha småbarn.

Jag och Johan har inte gjort något spontant ihop på ett halvår nu. Det är ju inte så att man sticker ner på stan för en spontanfika eller att gå runt och titta i affärer bara sådär. Vi har knappt varit på Liseberg heller, trots att vi har entrékortet. Vi borde gå dit nu innan de stänger för juluppehåll för det är så mysigt där.

Vi fick två olika presentkort på restaurang i bröllopspresent som vi heller inte kunnat utnyttja. Eftersom jag själv är en planeringsmänniska känns det dumt att ringa in hundvakt några timmar innan. Jag vill helst att personen ska få veta det minst en dag i förväg. Oftast när man planerar mat så bestämmer man sig inte i förväg om man orkar laga den eller om det blir ett restaurangbesök. Det är ju inte så att man bestämmer att på lördag kl 19 behöver vi hundvakt för då ska vi på restaurang. När lördagen kommer kanske man är sugen på taco hemma istället.

Dumle är jättemysig på alla sätt och vis men ibland känns det hopplöst. Inte nog med att han har separationsångest när jag går ut, han är även rädd för människor han inte träffat tidigare. Han är väldigt nyfiken på dom men när dom tittar honom i ögonen blir han som förbytt och gapskäller rakt ut. Detta hände senast i Nordstan igår när jag miljötränade honom där. En unge gick bara rakt fram till honom och han blev ju livrädd.

Kanske det är så att om man har löst separationsångesten kanske han blir självsäkrare och inte så rädd för människor?

Jag har hört att agility och sök stärker en hunds självförtroende. Sök gör vi varje dag mer eller mindre men agility får han vänta med till våren. Anmälde mig förövrigt till SBK Göteborgsavdelningen men får se om jag kan gå den kursen eller om det blir i Klippan.

Väntar spänt på ett telefonsamtal nu.

I längden kommer det inte funka att ha det såhär med Dumle. Till exempel när vi får barn ska man ju inte behöva försöka hitta hundvakt när man ska till BVC i en timme.

Hur mycket det än kommer skära i hjärtat kommer det aldrig göra lika ont som när vi fick ta bort Laban. Dumle kommer ju finnas kvar fast i ett annat hem.

Nu ska jag gå ut med soporna i två minuter och spela in honom. Håller tummarna!