Ja, vad ska man säga. Vi håller fortfarande på med ensamhetsträning! Trodde aldrig att det skulle vara så här svårt.
I helgen köpte vi en sån där DAP-dosa att sätta i vägguttaget. Har fortfarande inte gett någon lugnande effekt men det kanske kommer?
Vände mig till uppfödaren och hon kom med bra tips. Vi har nu stängt in honom i köket bakom kompostgaller. Det är ju bra för där har han ju även vatten och mat. Vi har gjort en provisorisk bädd av två kuddar och hans filt och han har faktiskt börjat ligga där. Hela syftet med "instängningen" är att han ska separeras från mig - han är så fruktansvärt bunden till mig så det inte är sant. Han går mig i hälarna och när jag nu sitter vid datorn i skrivadets stund ligger han under stolen.
Han har en sån fruktansvärd separationsångest när jag går ut. Han tar till alla röstlägen så man kan tro att det är olika hundar i lägenheten. Det är allt från smågnäll upp till ylande och skall.
Jag tänker inte ge mig - strax ska han in i köket igen. Så länge han står och piper i köket är det ju inte lönt att göra några större "utflykter" ner till ICA eller nåt. Vi får ta det pö om pö helt enkelt.
Det är så jobbigt för det skär verkligen i hjärtat att han inte får vara med mig - tycker så synd om honom.
Men vi försöker intala oss om hur ont det kommer göra den dagen vi i värsta fall måste omplacera honom på grund av detta. Det får helt enkelt inte hända! Vi ska kämpa hårt nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar