Huvudsyftet med den här bloggen har väl inte följts till punkt och pricka - det har blivit mycket hund- och jobbsnack men nu tänkte jag dra lite löpsnack.
Jag sprang idag men det gick inget vidare - redan efter 5-6 min började jag få krampkänningar i vaderna men jag tyckte inte det gick för snabbt.
Sprang ner till Ullevi - där de var i full gång att fixa inför AC/DC. Var helt lost innan vad som var i görningen. De är ju inte mina idoler om man säger så. Kom på det sen när jag såg de stod och sålde AC/DC t-shirtar.
Sprang på Nya Allén mot Sprängkullsgatan och korsade Avenyn - kollade på klockan, runt 16 min, och fortfarande krampkänningar trots flack bana. Detta bådar inte gott!! Kan det nu vara så att jag börjar få dåligt järnvärde igen!? Vid samma tidpunk förra året började det på samma sätt - med kramper i vaderna. :(
Hela vägen upp för Övre Husargatan och mot Linnéplatsen krampade det. Jag fick "fuskstanna" vid flera rödljus och då kändes det lättare när jag drog igång igen.
Sen började den värsta stigningen - från Linnéplatsen upp till Guldheden och Wavrinskis plats - den är inte att leka med när man redan har ca 5 km i benen - inte konstigt att det krampade.
Under hela rundan var det regn i luften men ändå bra väder, inte för varmt.
Hade funderingar att äta frukost på uteplatsen imorse. Tillbaka till Ullevi började det spöregna - det verkade t o m som om det kom hagel eller också var det väldigt stora regndroppar. Sista 2 km kände jag mig fräsch i benen och det rullade liksom på. Flåset var det aldrig några problem med.
Klockan stannade på 58:20 efter 10,19 km, dvs 5:43 tempo - Inte nöjd!!
Ändå var det den bästa tiden jag sprungit denna sträcka - den är ju dock ganska krävande upp till Guldheden.
Blev ännu blötare när jag gick uppför Wrangels trappor. Det var skönt med en varm dusch efteråt.
Körde ju intervallträning på Friskis Turion i tordags - kanske kroppen hade behövts mer vila? Har förövrigt aldrig varit så svettig på ryggen efteråt som jag var då - blev själv förvånad.
Nu ska kroppen få vila till på onsdag och då ska jag köra ett enklare pass på ca 6-7 km.
Jag passade på att ta två stycken Duroferon för säkerhets skull. Kanske inte min kropp klarar av den träningen jag utför utan extra järn. Krampkänningarna kanske är ett första steg att tala om att jag får ta det lugnare?
Blir bara så trött, det känns så orättvist! Är avundsjuk på alla de som bara springer på och blir bättre och bättre. Jag skulle bli överlycklig den dagen jag kan springa 7-8 km i 5-minuterstempo.
Nu ska jag kanske inte dra för snabba slutsatser - kanske jag gick ut för hårt? Kanske kroppen behövde mer vila sen intervallträning? Jaja, vi får se vart det slutar - jag ska i a f lyssna mer på kroppen den här gången.
Förövrigt grät Dumle i 45 min när jag var borta - nu är han lugn igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar