Tankar och en klänning

Jag tänker på honom ibland. Jag tänkte på honom igår. Jag grät.

Kollade på dokumentären Hitta hem där de skulle avliva en hund för att den var aggressiv. Jag kunde inte titta, jag såg en skymt av de där sprutorna.

Det är så konstigt – han var helt klar i huvudet och hans hjärta slog – men ryggen var trasig…

Jag är så rädd att jag ska misslyckas med valpen. Laban var så lättuppfostrad, jag var aldrig arg på honom. Han bet aldrig sönder något när han var liten och han var väldig enkel att ha att göra med.

Hade tänkt att gå en promenad igår för det var försent för att springa, klockan var nästan halv nio. Johan var upptagen och jag ville inte gå själv, inte när det börjar skymma. Man går liksom inte bara ut och går sådär själv, det känns fånigt. Då springer jag hellre. Jag saknar alla de där promenaderna.

Jag skulle vilja ha två hundar. Egoistiskt om man bara ser till mig då jag aldrig kommer att sättas i en sådan här situation igen – att det blir så tomt. Rutinerna kommer att finnas kvar även om en hund försvinner.
Om man ser till hundarnas bästa så har dom alltid varandra och slipper vara själva under dagen då inte vi eller hundvakten är hos dom. Visst blir det mer jobb men inte dubbelt så mycket. Det kommer ju även bli något dyrare.
Det är inte aktuellt nu – vi bor i en 2:a, visserligen ganska stor, men nej. Det får kanske bli en renrasig cocker till i framtiden - när vi skaffat hus eller flyttar till större.

Igår shoppade jag en klänning till M&P's bröllop. Hade tänkt att kombinera ihop något jag redan hade hemma men bestämde mig till slut att köpa något nytt. Vet inte vad affären heter med det var samma affär jag och E var och tittade i som ligger på Drottninggatan. Den är röd och kostade 1100 kr. Nu är det bara strumbyxor och något hårspänne som saknas.