I lördags var det tidig uppstigning som gällde - eller ja, relativt tidig om man ser till att det var en lördag. Klockan 8 ringde klockan för jag skulle åka till Skaraslätten för en visning av Zita genom Hundfrämjandet. Det verkade vara ett supertrevligt ungt par så jag hoppas verkligen det blir ett ja från alla parter imorgon när jag ska ringa dom.
Sen har jag bara slappat resten av helgen känns det som. Har gått och segat och varit allmänt trött. Gav mig ut på den klassiska Kålltorp runt, 7,5 km, men fick känningar i höfterna redan efter 15 min. Gick två gånger men det blev inte bättre. Tog mig i mål i alla fall med en ok tid - i 5:42 tempo. Kikade runt lite på google och kom fram till att det måste vara sätesmuskeln som strejkar. Dom måste ha tagit mycket stryk efter varvet. Hatar att hålla upp träningen - då går man omkring och känner sig så trött hela tiden. Bättre att få hålla igång. Ska försöka ta det lite lugnare med löpningen och köra lite kortare sträckor. Göteborgs maraton verkar oöverkomligt just nu.
Övertalade sen Johan, mellan fotbollsmatcherna, att åka och köra lite agilityträning med Dumle. Han är jätteduktig (Dumle alltså). Han verkade fatta det där med slalomen väldigt bra men än så länge "suger" han inte på hopphindren som jag önskar. Men det är nog bara en tidfråga innan han gör det. Det blir andra bullar sen när vi ska gå kurs till hösten.
Han verkar ha en mer förmåga att vara till lags om man jämför med Laban. Trots att han var helt slutkörd och tungan hängde ut fick jag kontakt med honom och han gjorde som jag sa - min lilla slav. :)
När Laban tröttnade, efter några minuter, sprang han omkring och nosade och verkade allmänt ointresserade. Detta bådar alltså gott!
Jag tycker allmänt att Dumle har blivit mera lyhörd och lydig. Det beror ju på åldern så klart och jag längtar till den dagen han kan gå brevid mig på gatan utan att sticka iväg på egna upptäcktsfärder. Idag kan vi t ex gå runt Slätten utan att han sticker vilket bara det är ett stort steg. Han behöver bara växa till sig den lilla lipsillen.
Det där med ensamhetsträningen går ok. Det verkar vara en magisk gräns vid 30 minuter. Dvs han är tyst men ändå "vaken" men när det börjar närma sig runt halvtimmen blir han mer orolig. Det är egentligen vårat fel för vi har bara tränat honom runt 20-30 min när vi gått ner och handlat eller liknande. Men det får det bli ändring på till sommaren.
Det gäller också att haffa honom och säga till på skarpen. Det får bli att man får lurpassa på honom efter 30 minuter.